Igår höll jag en meditation på Helheten i Örebro, och efteråt reflekterar jag över - som så många gånger förr - att det är som att det inte är jag som gör, utan det kommer igenom mig. Dessa meditationer händer, utan att jag upplever att jag verkligen "gör" dem. Utåt sett kan det verka som att jag "gör", men min inre upplevelse är att jag hänger på det som kommer.
Många gånger när jag har skrivit har jag haft liknande upplevelse, att skrivandet "händer" mer än att jag "gör" det.
Den indiske mystikern Osho kallade detta för "gudomlig inspiration". I Taoismen finns tanken om en "världssjäl" som representeras av naturen och människan bör sträva efter att följa naturens rytm, livets rytm, vlket uttrycks genom begreppet "wu-wei". Enkelt uttryckt så innebär wu-wei att vara i agerandet istället för att det är intellektuellt uttänkt eller planerat, så följ med det som är och låt dina aktiviteter hända naturligt, låt livet ta dig med och då blir handlandet, agerandet, görandet utan ansträngning. Detta är ett tillstånd som på svenska kan kallas "vara i flöde" och på engelska uttrycks som "flow". Många konstnärer har genom århundraden uttryckt ett liknande tillstånd, när konstverket skapas genom dem istället för att de verkligen intellektuellt konstruerar det. På engelska kan man säga "effortless doing" - görandet utan ansträngning eller icke-görande - som också har kopplingar till zen-buddhism.
Jag hälsar fantastiska du!
Raphael Mabo
Zen-coach
onsdag 23 november 2011
måndag 21 november 2011
Raphael Mabo : Trösten i enheten
I Zen-coaching är en vanlig fråga - "Kan du acceptera din inre upplevelse?". Och om man inte kan göra det så är nästa fråga - "Kan du acceptera att du inte kan acceptera din inre upplevelse?". Jag tycker om symboliken i Yin och Yang-symbolen, en cirkel med en svart våg och en vit våg. I det svarta en cirkel av vitt, och i det vita en cirkel av svart. I Yin finns Yang, och i Yang finns Yin, tillsammans är de ett. Martinus Thomsen var en dansk filosof inom kosmologi och han skrev bokverket "Livets bog", bland det han skriver finns synen att både det vi uppfattar som "gott" och det vi uppfattar som "ont" leder vägen framåt till det som är "gott" och därför sade han "Allt er meget godt". Oavsett om vi gör "rätt" eller "fel" så hamnar vi alltid "rätt" till slut. Det är bara en fråga om perspektiv, mellan makro och mikrokosmos.
Detta var några infallsvinklar på enhet och dualism samtidigt, som kan tyckas vara en paradox men från ett högra plan inte är det. Jag tycker detta är intressant och någonstans trösterikt. Vi kan uppleva oss som individer, separerade från varandra, men samtidigt så ingår vi alla i detta oändliga liv, som en oändlig organism eller oändligt varande. Cellerna i min kropp är egna individer, samtidigt som de också bygger min kropp som jag uppfattar som en. Det är bara en fråga om perspektiv, och från det högre perspektivet är vi alla ett…
In lake'sh (från Mayafolket) = "Jag är en annan du".
Önskar dig kärlek och fred med allt som är*
Raphael Mabo
Detta var några infallsvinklar på enhet och dualism samtidigt, som kan tyckas vara en paradox men från ett högra plan inte är det. Jag tycker detta är intressant och någonstans trösterikt. Vi kan uppleva oss som individer, separerade från varandra, men samtidigt så ingår vi alla i detta oändliga liv, som en oändlig organism eller oändligt varande. Cellerna i min kropp är egna individer, samtidigt som de också bygger min kropp som jag uppfattar som en. Det är bara en fråga om perspektiv, och från det högre perspektivet är vi alla ett…
In lake'sh (från Mayafolket) = "Jag är en annan du".
Önskar dig kärlek och fred med allt som är*
Raphael Mabo
tisdag 6 september 2011
Raphael Mabo : Medskapare av kultur
Jag går en kurs i etnologi, om myter och ritualer, och i kurslitteraturen - "Etnologi. Perspektiv och forskningsfält" Alf Arvidsson - så hittar jag att kulturen är skapad, enbart skapad, av människan. I detta finns perspektivet att vi inte har en kultur när vi föds, utan kulturen är något vi lär oss och interagerar med genom medskapande. Vi föds in i ett kulturellt sammanhang (vår familj) och vi bidrar till dess utveckling genom våra handlingar.
Delvis håller jag med, för jag reflekterar att jag har ett vidare perspektiv som handlar om själens oändlighet där vi i varje liv samlar erfarenheter. Min upplevelse är att när vi föds så är vi inte som ett oskrivet blad, utan vi har - i vårt undermedvetna - med oss erfarenheter och upplevelser från det tidigare. Och detta är en del av det som påverkar hur vi interagerar med vår omvärld. Våra erfarenheter i själen blir som ett filter som vi tar in omgivningens undervisning med, vår uppväxtmiljö, föräldrarna, kompisarna och händelser.
Jag ser själens erfarenheter som ett frö till den personlighet som vi utvecklar under vår uppväxt. Sedan beror mycket på jorden som fröet är satt i, väder och vind, andra växter i närheten, och ja hur väl fröet tas om hand. Det påverkar växandet och växtens möjligheter till överlevnad och dess utseende och funktion i världen.
I detta finns även begreppet karma, som är en parameter som är som ett frö till det som händer omkring oss, de utmaningar vi har genom livet. Karma som tankar, känslor och handlingar vi skickat ut tidigare, och som vi skickar ut i varje upplevelse av nu. Karma som del av det kollektivt undermedvetna, där vi alla är ihopkopplade.
Jag minns en regression för många år sedan, där jag upplevde mig själv som en växt. Som en tusensköna på ängen och rötterna satt ihop med andra växters rötter och vi var som en familj som kände varandra och påverkade varandra.
Jag tror att så fungerar det kollektivt undermedvetna också. Vi påverkar kulturen och vi påverkas av kulturen, både genom våra direkta fysiska upplevelser genom våra sinnen men även subtilt i vårt undermedvetna. Vi har ledningar till varandra där tankar och känslor åker runt och mellan oss, vi påverkas av andra och andra påverkas av oss. Mycket av det vi tänker och känner är som ihopsamlande tankar och känslor som har åkt mellan flera människor, mycket är inte ens vårt eget för det kommer inte ursprungligen från oss.
Ett sätt att testa detta på är - fråga kroppen. "Tillhör detta jag känner nu någon annan?" (känner, tänker, upplever...). Känns det lätt och expansivt, så är det någon annans ( = Ja), känns det tungt och begränsande och intryckt, nertryckt så är det ditt eget (= Nej).
Är det någon annans så kicka iväg det, åter avsändaren. :) (du behöver inte veta vem eller vilka det kommer från)... Be din kropp släppa taget om det och skicka åter avsändaren. Ibland kan man behöva göra detta flera gånger för det kan finnas upplevelser i upplevelser, tankar i tankar, känslor i känslor - lager av lager av lager..
Är det ditt eget, så jobba på ett annat sätt med dig själv. Möt känslan, upplevelsen, tanken. Betrakta din upplevelse som den är och omfamna den, omfamna dig. Du är inte fel som känner eller upplever. Du har en upplevelse, men du är den inte.
Eftersom medvetandet är oändligt, själen är oändlig (och själen har ett medvetande), så kan man säga då att medvetandet inkluder allt? Inkludera även din upplevelse i dig, tillåt dig känna och vara utan att döma och om du dömer så inkludera även det.. Det som är, det är. Och allt är.
Jag kommer ofta att tänka på Parmenides, och det kommer från när jag läste idéhistoria för 20 år sedan (tiden går *ler*). Parmenides var en av det antika Greklands filosofer, och han uttryckte sig om varat. Varat var enligt Parmenides existensen, allt som finns. Han hade begreppet icke-varat för att säga att det inte fanns. Allt var varat. Och även om ett icke-varat skulle finnas så skulle det också vara varat. Hans bild av världen var alltså oändlig. Det finns inget utanför, för även "utanför" är "innanför". Allt inkluderas, inget exkluderas. Allt är varande. Han beskrev "oneness" för så länge sedan.
Och det är intressant, att du och jag och vi upplever som vi gör just nu och vi skapar den kultur vi har just nu och denna kultur påverkar oss och vi påverkar den. Vilken kultur vill du leva i och verka? Hur vlll du ha det omkring dig? Hur kan det du tänker, känner och upplever bidra till det omkring dig? Vad händer när du ger av ditt hjärta?
Jag avslutar med ett uttryck från den danske filosofen Martinus Thomsen - "Allt är meget godt" (Allt är mycket gott).
Jag hälsar din oändlighet och varande och allt som är du!
Raphael Mabo
Delvis håller jag med, för jag reflekterar att jag har ett vidare perspektiv som handlar om själens oändlighet där vi i varje liv samlar erfarenheter. Min upplevelse är att när vi föds så är vi inte som ett oskrivet blad, utan vi har - i vårt undermedvetna - med oss erfarenheter och upplevelser från det tidigare. Och detta är en del av det som påverkar hur vi interagerar med vår omvärld. Våra erfarenheter i själen blir som ett filter som vi tar in omgivningens undervisning med, vår uppväxtmiljö, föräldrarna, kompisarna och händelser.
Jag ser själens erfarenheter som ett frö till den personlighet som vi utvecklar under vår uppväxt. Sedan beror mycket på jorden som fröet är satt i, väder och vind, andra växter i närheten, och ja hur väl fröet tas om hand. Det påverkar växandet och växtens möjligheter till överlevnad och dess utseende och funktion i världen.
I detta finns även begreppet karma, som är en parameter som är som ett frö till det som händer omkring oss, de utmaningar vi har genom livet. Karma som tankar, känslor och handlingar vi skickat ut tidigare, och som vi skickar ut i varje upplevelse av nu. Karma som del av det kollektivt undermedvetna, där vi alla är ihopkopplade.
Jag minns en regression för många år sedan, där jag upplevde mig själv som en växt. Som en tusensköna på ängen och rötterna satt ihop med andra växters rötter och vi var som en familj som kände varandra och påverkade varandra.
Jag tror att så fungerar det kollektivt undermedvetna också. Vi påverkar kulturen och vi påverkas av kulturen, både genom våra direkta fysiska upplevelser genom våra sinnen men även subtilt i vårt undermedvetna. Vi har ledningar till varandra där tankar och känslor åker runt och mellan oss, vi påverkas av andra och andra påverkas av oss. Mycket av det vi tänker och känner är som ihopsamlande tankar och känslor som har åkt mellan flera människor, mycket är inte ens vårt eget för det kommer inte ursprungligen från oss.
Ett sätt att testa detta på är - fråga kroppen. "Tillhör detta jag känner nu någon annan?" (känner, tänker, upplever...). Känns det lätt och expansivt, så är det någon annans ( = Ja), känns det tungt och begränsande och intryckt, nertryckt så är det ditt eget (= Nej).
Är det någon annans så kicka iväg det, åter avsändaren. :) (du behöver inte veta vem eller vilka det kommer från)... Be din kropp släppa taget om det och skicka åter avsändaren. Ibland kan man behöva göra detta flera gånger för det kan finnas upplevelser i upplevelser, tankar i tankar, känslor i känslor - lager av lager av lager..
Är det ditt eget, så jobba på ett annat sätt med dig själv. Möt känslan, upplevelsen, tanken. Betrakta din upplevelse som den är och omfamna den, omfamna dig. Du är inte fel som känner eller upplever. Du har en upplevelse, men du är den inte.
Eftersom medvetandet är oändligt, själen är oändlig (och själen har ett medvetande), så kan man säga då att medvetandet inkluder allt? Inkludera även din upplevelse i dig, tillåt dig känna och vara utan att döma och om du dömer så inkludera även det.. Det som är, det är. Och allt är.
Jag kommer ofta att tänka på Parmenides, och det kommer från när jag läste idéhistoria för 20 år sedan (tiden går *ler*). Parmenides var en av det antika Greklands filosofer, och han uttryckte sig om varat. Varat var enligt Parmenides existensen, allt som finns. Han hade begreppet icke-varat för att säga att det inte fanns. Allt var varat. Och även om ett icke-varat skulle finnas så skulle det också vara varat. Hans bild av världen var alltså oändlig. Det finns inget utanför, för även "utanför" är "innanför". Allt inkluderas, inget exkluderas. Allt är varande. Han beskrev "oneness" för så länge sedan.
Och det är intressant, att du och jag och vi upplever som vi gör just nu och vi skapar den kultur vi har just nu och denna kultur påverkar oss och vi påverkar den. Vilken kultur vill du leva i och verka? Hur vlll du ha det omkring dig? Hur kan det du tänker, känner och upplever bidra till det omkring dig? Vad händer när du ger av ditt hjärta?
Jag avslutar med ett uttryck från den danske filosofen Martinus Thomsen - "Allt är meget godt" (Allt är mycket gott).
Jag hälsar din oändlighet och varande och allt som är du!
Raphael Mabo
fredag 12 augusti 2011
Raphael Mabo - Energin i allt
Tänk om allt du har är energi. Att alla dina tankar och känslor är energi, men även hela din kropp - dina olika kropsdelar, organ, vävnad, blodomlopp, celler - är energi och denna energi är i ständig förändring. Kanske du inte ser eller märker det löpande, men tänka dig tanken - du är fält av energi som rör sig, förändrar sig. Inget som är bestående, inget som är fast. Det kan verka fast och solitt, det se ut så och kännas så, fält av energier så tätt packade att de framstår som solida.
Tänk om det nu är så i hela världen. Inget är verkligen fast och solitt, utan allt är i rörelse och ständig förändring. Hela universum. Allt du kan se, känna och uppleva - rör sig. Inget bestående och inget är fast. En del rör sig fort, annat långsamt.
Även din personlighet är energi i rörelse och förändring. Dina värderingar och åsikter. Hela din livsupplevelse på olika plan. Jag kallar denna rörelse för expansion, för vi får ju vara med om mer.
Tänk dig nu att ditt medvetande, det är det som kan observera och uppleva allt detta. Detta medvetande som är du, du är medvetande. Resten är det du upplever.
Medvetandet är också energi, en energi som är medveten om sig själv och det omkring.
Tänk om allt omkring också har en energi som är medveten. Medveten på något sätt. Varje människa, varje djur, varje växt - alla träd, blommor, fiskar, ja även stenar och vattnet. Varje cell i din kropp. Varje vind och varje vattendroppe... En medveten energi som möter och interagerar med varandra, en energi och medvetande som vi alla är en del av och som hela universum är en del av.
Och tänk om vi kallar detta medvetande för kärnan, eller Gud, eller vad som helst, blir det inte rätt häftigt då? Livet, alltså.
Här snurrar tankar och känslor omkring, som energifält omkring detta medvetande... som påverkar oss. Tankar och känslor som vi skickar ut och tar emot. En del av detta tänker och känner vi, men eftersom vi också tar emot av andras så tänker och känner vi det som är andras också.
Som vindar som går in i varandra, eller olika dofter på en sommaräng. Fält av energier, alltihop...
Inget på riktigt och ändå på riktigt, verklighet och ändå en illusion för det är rörligt och föränderligt.
Du är inget av detta, du upplever det men du är det inte.
Du är ljuset, medvetandet.. det finns inuti dig.
Du kan känna det inuti om du sjunker in i dig själv, minskar de yttre intrycken, går bakom eller bortom orden... När du tar stunder för att stanna upp... så hamnar du i nuet. Ge 10 sekunder av din uppmärksamhet till något - en blomma, en fågel, vinden som stryker din kind... och du är närvarande med det. Detta kan du expandera... och ju mer du expanderar detta utrymme, desto mer luft och rymd och i denna rymd - mer medvetande, eller tydligare upplevelse av det. Du har aldrig förlorat det, det finns där... denna rikedom, detta liv, denna verklighet...
Jag hälsar det heliga i dig!
Raphael Mabo
Zen-coach, skribent, föreläsare..
Tänk om det nu är så i hela världen. Inget är verkligen fast och solitt, utan allt är i rörelse och ständig förändring. Hela universum. Allt du kan se, känna och uppleva - rör sig. Inget bestående och inget är fast. En del rör sig fort, annat långsamt.
Även din personlighet är energi i rörelse och förändring. Dina värderingar och åsikter. Hela din livsupplevelse på olika plan. Jag kallar denna rörelse för expansion, för vi får ju vara med om mer.
Tänk dig nu att ditt medvetande, det är det som kan observera och uppleva allt detta. Detta medvetande som är du, du är medvetande. Resten är det du upplever.
Medvetandet är också energi, en energi som är medveten om sig själv och det omkring.
Tänk om allt omkring också har en energi som är medveten. Medveten på något sätt. Varje människa, varje djur, varje växt - alla träd, blommor, fiskar, ja även stenar och vattnet. Varje cell i din kropp. Varje vind och varje vattendroppe... En medveten energi som möter och interagerar med varandra, en energi och medvetande som vi alla är en del av och som hela universum är en del av.
Och tänk om vi kallar detta medvetande för kärnan, eller Gud, eller vad som helst, blir det inte rätt häftigt då? Livet, alltså.
Här snurrar tankar och känslor omkring, som energifält omkring detta medvetande... som påverkar oss. Tankar och känslor som vi skickar ut och tar emot. En del av detta tänker och känner vi, men eftersom vi också tar emot av andras så tänker och känner vi det som är andras också.
Som vindar som går in i varandra, eller olika dofter på en sommaräng. Fält av energier, alltihop...
Inget på riktigt och ändå på riktigt, verklighet och ändå en illusion för det är rörligt och föränderligt.
Du är inget av detta, du upplever det men du är det inte.
Du är ljuset, medvetandet.. det finns inuti dig.
Du kan känna det inuti om du sjunker in i dig själv, minskar de yttre intrycken, går bakom eller bortom orden... När du tar stunder för att stanna upp... så hamnar du i nuet. Ge 10 sekunder av din uppmärksamhet till något - en blomma, en fågel, vinden som stryker din kind... och du är närvarande med det. Detta kan du expandera... och ju mer du expanderar detta utrymme, desto mer luft och rymd och i denna rymd - mer medvetande, eller tydligare upplevelse av det. Du har aldrig förlorat det, det finns där... denna rikedom, detta liv, denna verklighet...
Jag hälsar det heliga i dig!
Raphael Mabo
Zen-coach, skribent, föreläsare..
torsdag 14 juli 2011
Raphael Mabo - Drömvärlden inspirerar mig
Eftersom jag som liten levde mycket i min inre verklighet, så blev mina drömmar viktiga för mig. Det var i drömmarna som jag gjorde allt det som jag i min vardagsverklighet inte hade möjlighet till.
I mina drömmar var jag hjälten som räddade världen från det jag uppfattade som ondska, en hjälte som utförde sina dåd vid sidan om det traditionella samhället. Många gånger utsattes jag för utmaningar och jag vart förföljd. Ett ofta återkommande tema var att inte få vara jag, som brukade symboliserades av en tvättmaskin som man stoppade in människor i och så blev de hjärntvättade för att passa in bättre i samhället.
Ett annat återkommande tema var att vara för sen och vara avvisad. Jag drömde att jag sökte mig till sammanhang och vänner och när jag kom nära dem så gick de eller ändrade sin lek. I en dröm så såg jag några vänner och så ändrade jag mig till att klä mig som dem och när jag hade bytt om så hade de hunnit byta om till något annat så då bytte jag om igen, och då hade de redan bytt till andra kläder. Jag låg alltid ett steg efter...
Och så hade jag drömmarna om att falla, särskilt från höga höjder. Ett tema som tydligen är väldigt vanligt har jag hört.
Många av drömmarna var som actionfilmer där jag jagades av motståndare och på olika sätt försökte komma undan deras olika former av vapen och smärtskapande metoder.
Det fanns ångest och terror och många gånger var jag rädd, ja skräckslagen. Då fick jag en vilja att ändra tillvaron. Steg för steg så började jag påverka mina egna drömmar mer aktivt. Jag testade olika saker i rent självförsvar och lärde mig hur jag kunde styra drömmens verklighet. Jag flydde från mina förföljare genom att flyga, och jag visste att jag kunde det så det fungerade. När de attackerade mig så gjorde jag mig osynlig. Och när jag inte såg någon annan lösning så teleporterade jag mig själv till ett annat scenario.
När mardrömmarna var för starka och jobbiga för mig så ville jag vakna, för jag visste att jag drömde och jag ville inte vara med längre. Jag bestämde mig för att vakna och så gjorde jag det. Ibland hände det att jag drömde att jag drömde och när jag vaknade upp så var jag fortfarande i en dröm, så då fick jag vakna en gång till. Jag minns att som mest vaknade jag fyra gånger för att vakna upp i sängen i min vardagsverklighet.
Detta var inget som jag delade med andra. Drömmar ansågs ju som fantasi och bara ett sätt för det undermedvetna att bearbeta dagen. Drömmar var inte viktiga för vardagsverkligheten. Det var den kultur jag växte upp i.
Som vuxen förstod jag att i äldre kulturer så hade drömmar en större betydelse. Drömvärlden var lika viktig som vardagsverkligheten.
Efter hand släppte mardrömmarna taget om mig och jag slutade påverka mina drömmar. Fortfarande visste jag att jag var i drömvärlden och egentligen låg någonstans och drömde, men eftersom mardrömmarna var skälet till att jag aktivt skapade och justerade mina drömmar för att minska dem, så upphörde jag ta en aktiv del av mina drömmar när mardrömmarna upphörde. Jag släppte taget och följde flödet i drömmarna och lät det hända som det hände.
Idag ser jag drömvärlden som en annan sida av verkligheten - drömvärlden och vardagsverkligheten som två sidor av samma mynt. Drömvärlden är ett kontinuerligt flöde av olika intryck, en irrationell värld som kan tyckas sakna en röd tråd men när jag är i den världen så accepterar jag de förhållanden som råder där. Det är inget märkligt eller konstigt att gå igenom en dörr eller att allt plötsligt ändras fort och jag hamnar i olika perspektiv.
I en dröm nyligen så mötte jag en tidigare kärlek. I drömmen var hon två personer, som två aspekter av hennes själ. Hon utmanade mig och jag reagerade med att vara ledsen och sårad, för jag upplevde att hon inte såg mig, inte mötte mig. Så kom hennes andra person och satt med mig och lyssnade på min klagan, kramade mig och mötte mig. Hon nickade med ögon som förstod när jag berättade min sorg över hur hennes andra personlighet var mot mig.
I drömmen var det inget konstigt att möta samma person som två personer, jag reflekterade inte ens över det utan jag accepterade det rakt av som något naturligt.
Den här drömmen var läkande och gav mig svar på en del av det som pågick i min vardagsverklighet.
I drömvärlden går jag omkring och tänker, känner, upplever med alla mina sinnen och det är så verklighet. Slår jag handen i ett bord gör det ont. Jag hör ljud, känner lukter. Om jag skulle nypa mig själv för att se om jag är vaken så gör det ont, även i drömvärlden. Så det fungerar inte som test på vilken värld som jag befinner mig i. Nu behövs inget sådant test för jag vet i vilken värld jag befinner mig i, jag tvivlar inte på detta.
Ser jag till min fysiska upplevelse och mina sinnesintryck så är det ingen skillnad mellan världarna i den upplevelse jag har inuti mig. Skillnaden ligger i att dessa världar tycks följa olika regler eller naturlagar.
Vardagsverkligheten upplever jag som mer kontinuerlig och linjär, det är så den sorteras i hjärnan. Jag vaknar oftast upp på samma ställe jag gick och lade mig. Drömvärlden är ny varje gång, även om mycket kan återkomma så träder jag in i den på olika ställen.
I drömvärlden sker mina manifestationer snabbare. Jag känner vad jag vill, jag har en idé och jag bestämmer mig för den och då händer den, uppstår omkring mig.
En likhet finns mellan världarna - de personer, själar, väsen och entiteter - som går omkring i världarna är sina egna. Jag styr inte dem. De reagerar utifrån sin egen personlighet och sina erfarenheter på det jag visar för dem.
Ibland möter jag personer i drömvärlden som jag har haft kontakt med i min vardagsverklighet, och jag ser det som att jag möter en annan del av dem. De brukar inte vara medvetna om i sin vardagsverklighet att jag har varit med dem. Och det händer även att jag finns med i andras drömmar utan att jag minns det själv. Å andra sidan, jag minns inte allt av mina drömmar. När jag är i drömmen så vet, ser jag och känner allt - och när jag sedan vaknar så händer det att jag är medveten om detta de första sekundrarna, under själva resan från drömvärlden tillbaks till vardagsverkligheten, och sedan när jag är helt i vardagsverkligheten så är mina upplevelser i drömvärlden glömd.
Men ibland kommer jag ihåg min resa i drömvärlden och jag tror jag kommer ihåg när det är viktigt för mig att komma ihåg det.
Det är i drömvärlden jag hämtar inspiration och kraft. I drömvärlden har jag total frihet att vara mig och göra precis vad jag vill. Det jag gör i drömvärlden har också sina konsekvenser, som i vardagsverkligheten, men jag upplever drömvärlden som icke-dömande. Det är ett varande i nuet och ett följande av det som är.
Drömvärlden har olika nivåer. I tidigare kulturer, där man levde närmare naturen och drömmarna var viktigare, så talar man om undervärlden och övervärlden. Undervärlden är där vi är när vi drömmer våra mardrömmar. Här finns vår rädsla, ångest och här möter vi våra skuggsidor. Här finns väsen, som kan kallas demoner, som lever på vårt inre mörker.
I undervärlden kan vi också hämta kraft och inspiration, genom att bli vän med vårt inre mörker och frigöra vår rädsla och ångest. Jag tror att det är den utmaningen som undervärlden erbjuder oss.
Vi lever i en dualistisk verklighet, så undervärlden har också en motsats. En värld av skönhet, änglar och ljus och skratt och glitter och vackra kristaller. Ja så upplever jag den.
Det händer även att jag vandrar i ett mellanting, som att gränsen mellan dessa drömvärldar är flytande och inte absolut. Jag upplever ibland även gränsen mellan drömvärlden och vardagsverkligheten som flytande, men på ett annat sätt. Som att min kropp och förnimmelser från kroppens upplevelseorgan är i min vardagsverklighet, samtidigt som mitt sinne kan flyta in i drömvärlden. Jag upplever detta särskilt i djup meditation, där jag kan uppleva mig i två världar samtidigt som en dubbel-upplevelse inom mig.
Ännu djupare finns trancetillståndet. Det är på många sätt att drömma, men ändå mer vaket. Där kan en hel värld öppna sig. Äldre kulturers medicinmän och -kvinnor, använde det för att resa med sina själar för att rensa energier och hitta kraft och förlösning för klientens sjukdomar. I de äldre kulturerna så hade man synsättet att kroppens fysiska sjukdomar var kopplat till själens energier. Allt sågs som energi, energi var allt som fanns.
Även idag säger vetenskapen att allting är energi, men interaktionen mellan energierna är vad som skiljer dagens vetenskap från äldre kulturer. Dagens vetenskap ser mer till biologiska, mekanistiska processer där själen och medvetandets energi inte får utrymme.
Det är intressant att spjutspetsen, den allra senaste forskningen, inom vetenskapen allt mer börjar anamma äldre kulturers synsätt på energier. I den senaste nevrologiska forskningen ges hjärtats medvetande stor betydelse, det fungerar som en liten hjärna. Hjärtat är mer än en pump för blodomloppet, det är ett känsloorgan som är det första som reagerar på händelser omkring oss.
Jag tror att våra resor i drömvärlden utvecklar vårt hjärta.
Jag hälsar det heliga i dig!
Raphael Mabo
Zen-coach och drömresenär.
Många av drömmarna var som actionfilmer där jag jagades av motståndare och på olika sätt försökte komma undan deras olika former av vapen och smärtskapande metoder.
Det fanns ångest och terror och många gånger var jag rädd, ja skräckslagen. Då fick jag en vilja att ändra tillvaron. Steg för steg så började jag påverka mina egna drömmar mer aktivt. Jag testade olika saker i rent självförsvar och lärde mig hur jag kunde styra drömmens verklighet. Jag flydde från mina förföljare genom att flyga, och jag visste att jag kunde det så det fungerade. När de attackerade mig så gjorde jag mig osynlig. Och när jag inte såg någon annan lösning så teleporterade jag mig själv till ett annat scenario.
När mardrömmarna var för starka och jobbiga för mig så ville jag vakna, för jag visste att jag drömde och jag ville inte vara med längre. Jag bestämde mig för att vakna och så gjorde jag det. Ibland hände det att jag drömde att jag drömde och när jag vaknade upp så var jag fortfarande i en dröm, så då fick jag vakna en gång till. Jag minns att som mest vaknade jag fyra gånger för att vakna upp i sängen i min vardagsverklighet.
Detta var inget som jag delade med andra. Drömmar ansågs ju som fantasi och bara ett sätt för det undermedvetna att bearbeta dagen. Drömmar var inte viktiga för vardagsverkligheten. Det var den kultur jag växte upp i.
Som vuxen förstod jag att i äldre kulturer så hade drömmar en större betydelse. Drömvärlden var lika viktig som vardagsverkligheten.
Efter hand släppte mardrömmarna taget om mig och jag slutade påverka mina drömmar. Fortfarande visste jag att jag var i drömvärlden och egentligen låg någonstans och drömde, men eftersom mardrömmarna var skälet till att jag aktivt skapade och justerade mina drömmar för att minska dem, så upphörde jag ta en aktiv del av mina drömmar när mardrömmarna upphörde. Jag släppte taget och följde flödet i drömmarna och lät det hända som det hände.
Idag ser jag drömvärlden som en annan sida av verkligheten - drömvärlden och vardagsverkligheten som två sidor av samma mynt. Drömvärlden är ett kontinuerligt flöde av olika intryck, en irrationell värld som kan tyckas sakna en röd tråd men när jag är i den världen så accepterar jag de förhållanden som råder där. Det är inget märkligt eller konstigt att gå igenom en dörr eller att allt plötsligt ändras fort och jag hamnar i olika perspektiv.
I en dröm nyligen så mötte jag en tidigare kärlek. I drömmen var hon två personer, som två aspekter av hennes själ. Hon utmanade mig och jag reagerade med att vara ledsen och sårad, för jag upplevde att hon inte såg mig, inte mötte mig. Så kom hennes andra person och satt med mig och lyssnade på min klagan, kramade mig och mötte mig. Hon nickade med ögon som förstod när jag berättade min sorg över hur hennes andra personlighet var mot mig.
I drömmen var det inget konstigt att möta samma person som två personer, jag reflekterade inte ens över det utan jag accepterade det rakt av som något naturligt.
Den här drömmen var läkande och gav mig svar på en del av det som pågick i min vardagsverklighet.
I drömvärlden går jag omkring och tänker, känner, upplever med alla mina sinnen och det är så verklighet. Slår jag handen i ett bord gör det ont. Jag hör ljud, känner lukter. Om jag skulle nypa mig själv för att se om jag är vaken så gör det ont, även i drömvärlden. Så det fungerar inte som test på vilken värld som jag befinner mig i. Nu behövs inget sådant test för jag vet i vilken värld jag befinner mig i, jag tvivlar inte på detta.
Ser jag till min fysiska upplevelse och mina sinnesintryck så är det ingen skillnad mellan världarna i den upplevelse jag har inuti mig. Skillnaden ligger i att dessa världar tycks följa olika regler eller naturlagar.
Vardagsverkligheten upplever jag som mer kontinuerlig och linjär, det är så den sorteras i hjärnan. Jag vaknar oftast upp på samma ställe jag gick och lade mig. Drömvärlden är ny varje gång, även om mycket kan återkomma så träder jag in i den på olika ställen.
I drömvärlden sker mina manifestationer snabbare. Jag känner vad jag vill, jag har en idé och jag bestämmer mig för den och då händer den, uppstår omkring mig.
En likhet finns mellan världarna - de personer, själar, väsen och entiteter - som går omkring i världarna är sina egna. Jag styr inte dem. De reagerar utifrån sin egen personlighet och sina erfarenheter på det jag visar för dem.
Ibland möter jag personer i drömvärlden som jag har haft kontakt med i min vardagsverklighet, och jag ser det som att jag möter en annan del av dem. De brukar inte vara medvetna om i sin vardagsverklighet att jag har varit med dem. Och det händer även att jag finns med i andras drömmar utan att jag minns det själv. Å andra sidan, jag minns inte allt av mina drömmar. När jag är i drömmen så vet, ser jag och känner allt - och när jag sedan vaknar så händer det att jag är medveten om detta de första sekundrarna, under själva resan från drömvärlden tillbaks till vardagsverkligheten, och sedan när jag är helt i vardagsverkligheten så är mina upplevelser i drömvärlden glömd.
Men ibland kommer jag ihåg min resa i drömvärlden och jag tror jag kommer ihåg när det är viktigt för mig att komma ihåg det.
Det är i drömvärlden jag hämtar inspiration och kraft. I drömvärlden har jag total frihet att vara mig och göra precis vad jag vill. Det jag gör i drömvärlden har också sina konsekvenser, som i vardagsverkligheten, men jag upplever drömvärlden som icke-dömande. Det är ett varande i nuet och ett följande av det som är.
Drömvärlden har olika nivåer. I tidigare kulturer, där man levde närmare naturen och drömmarna var viktigare, så talar man om undervärlden och övervärlden. Undervärlden är där vi är när vi drömmer våra mardrömmar. Här finns vår rädsla, ångest och här möter vi våra skuggsidor. Här finns väsen, som kan kallas demoner, som lever på vårt inre mörker.
I undervärlden kan vi också hämta kraft och inspiration, genom att bli vän med vårt inre mörker och frigöra vår rädsla och ångest. Jag tror att det är den utmaningen som undervärlden erbjuder oss.
Vi lever i en dualistisk verklighet, så undervärlden har också en motsats. En värld av skönhet, änglar och ljus och skratt och glitter och vackra kristaller. Ja så upplever jag den.
Det händer även att jag vandrar i ett mellanting, som att gränsen mellan dessa drömvärldar är flytande och inte absolut. Jag upplever ibland även gränsen mellan drömvärlden och vardagsverkligheten som flytande, men på ett annat sätt. Som att min kropp och förnimmelser från kroppens upplevelseorgan är i min vardagsverklighet, samtidigt som mitt sinne kan flyta in i drömvärlden. Jag upplever detta särskilt i djup meditation, där jag kan uppleva mig i två världar samtidigt som en dubbel-upplevelse inom mig.
Ännu djupare finns trancetillståndet. Det är på många sätt att drömma, men ändå mer vaket. Där kan en hel värld öppna sig. Äldre kulturers medicinmän och -kvinnor, använde det för att resa med sina själar för att rensa energier och hitta kraft och förlösning för klientens sjukdomar. I de äldre kulturerna så hade man synsättet att kroppens fysiska sjukdomar var kopplat till själens energier. Allt sågs som energi, energi var allt som fanns.
Även idag säger vetenskapen att allting är energi, men interaktionen mellan energierna är vad som skiljer dagens vetenskap från äldre kulturer. Dagens vetenskap ser mer till biologiska, mekanistiska processer där själen och medvetandets energi inte får utrymme.
Det är intressant att spjutspetsen, den allra senaste forskningen, inom vetenskapen allt mer börjar anamma äldre kulturers synsätt på energier. I den senaste nevrologiska forskningen ges hjärtats medvetande stor betydelse, det fungerar som en liten hjärna. Hjärtat är mer än en pump för blodomloppet, det är ett känsloorgan som är det första som reagerar på händelser omkring oss.
Jag tror att våra resor i drömvärlden utvecklar vårt hjärta.
Jag hälsar det heliga i dig!
Raphael Mabo
Zen-coach och drömresenär.
tisdag 28 juni 2011
Raphael Mabo : Kärleken kommer naturligt
Detta med kärlek och relationer är intressant. I den kultur vi lever i tycks det handla om att "fånga kärleken" - genom att vara på ett visst sätt, ha vissa kläder, viss stil, en viss bil, en viss position eller yrke. I USA finns uttrycket "babe magnet" ("tjej magnet"?).
Det finns även böcker och kurser i hur man "fångar en partner", ja det handlar alltså om teknik - att säga rätt saker vid rätt tillfälle. Lära sig flörta och ha en intresseväckande öppningsreplik. Och visst kan allt detta fungera, om det är ett fysiskt möte man främst är ute efter. En modern parningslek.
Men, om vi menar en partner som man möter och upplever mer med än själva parningen, så är min upplevelse att det är enklare än så.
När jag tittar tillbaks på mina relationer och hur jag har hamnat i dem, så ser jag att det inte är frågan om säga vissa saker vid visst tillfälle eller ha en viss stil eller göra något smart drag som imponerar. Utan det handlar om att vara sig själv och vara öppen i en avslappnad närvaro.
Jag lägger märke till att det har handlat om två själar som möts, att en energi finns där och mötet sker naturligt. Man dras till varandra och vem som börjar prata med vem och hur spelar ingen roll, utan finns intresset - en öppen energi för ett kärleksmöte - där så händer det. Min upplevelse är att man följer en känsla, en vibb och delas den av båda ja det är då det magiska händer.
Detta möte kan man hjälpa genom att ha tackat och blivit klar med ens tidigare möten, och vara öppen inför nya. Skicka ut din önskan till universum om partnerrelation och ha tillit till att det händer och lev ditt liv under tiden.
Om du väntar på en partner, så blir det just en väntan för du ger energi till väntandet. Gör det du älskar, det som berikar ditt liv och ha roligt - och vet att när det är dags att hända, så händer det. Universum ordnar detta.
Visst kan du göra dig tillgänglig, tala om för världen och universum att du finns, och du kan socialisera dig i olika sammanhang (inte minst på internet). Men gör du det utifrån idén att du "måste fixa en partner" så kan det vara så att det inte händer just därför.
Ha roligt, var i nuet och följ det som är. Din intuition kommer leda dig framåt och visa vägen, för universum och änglarna pratar till dig genom din intuition.
Jag hälsar det heliga i dig!
Raphael Mabo
Livscoach och andlig inspiratör
söndag 12 juni 2011
Raphael Mabo : Frihet utan prestation
Många lever i en verklighet av prestation. Det börjar redan som barn. Gör på vissa sätt, producera, skapa, prestera så är du duktig. Gör du fel så är du fel. Vi har ett skolsystem inriktat på prestation och tävling. När du misslyckas så är du dålig, det gör ont. Livet blir en kamp, du mot världen. Och som vuxen definieras du inte utifrån den du är, utan utifrån vad du har gjort. Du är vad du presterar.
Så vad leder denna verklighet till? Prestationsångest, förtvivlan, tankar om "jag är inte tillräckligt bra" och livet blir en kamp istället för ett njutbart äventyr.
Jag säger - du är din essens. Din oändliga själ inuti dig. Vad du än gör i livet, oavsett din upplevelse av att "lyckas" eller "misslyckas" så finns denna oändliga själ inuti dig, ditt inre eviga medvetande som rör sig mellan olika fysiska existenser och kroppar. Vad som än händer dig i detta liv så är det övergående. Vad som än upplevs så är det temporärt. Du färdas mellan smärta och njutning i ett yttre plan. Under detta finns din oändlighet, ett ljus, en styrka, själva livets essens och detta är oförstörbart vad du än går igenom, vilken upplevelse du än har i det fysiska.
När du identifierar dig med dina prestationer, när du tror på andras värderingar av dig genom dina prestationer, så visar du motstånd mot det i dig som är större än så, ditt inre varande.
Raphael Mabo - Vad är frihet?
Vi lever i en värld uppbyggd av kontext - mening, betydelser, strukturer och sammanhang. I denna värld finns värderingar, dömande, etik och moral. Denna värld finns i en kontextuell verklighet, en värld av form.
Jag ser frihet som varandet i nuet, att släppa identifikationen med formvärlden - den kontextuella verkligheten - och därmed släppa dömande och polariteter (rätt-fel, bra-dåligt, gott-ont) som innebär dualism och separation. Närvaro med vår inre oändlighet är närvaro med det formlösa - den icke-kontextuella verkligheten.
Denna närvaro är salighet - ett ändligt ord som pekar mot det oändliga, det som är större än orden, större än det som kan uttryckas. Här tillåts vi vara som vi är och vi tillåter andra vara sig och vi följer med livets medvetna energi, ett flöde guidat genom vår intuition. Här kommer och går känslor och upplevelser i formvärlden - skratt, gråt, skrik och njutning..
Utan att fastna i oss, utan att vi är detta, utan att vi dömer oss själva. Utan det som i formvärlden kallas lidande.
När du släpper taget om alla koncept, system och strukturer och ser allt som energi, som rör sig och orsakar känslor och upplevelser. När även smärtan kan bli intressant utan en värdering och du avstår från att döma dig själv för det du upplever eller inte upplever, när du släpper din identifikation med alla måsten och borden och tillåter energierna att flöda, flyta, röra dig utan det som kallas motstånd i formvärlden, då kan du leka med det - "lek" som ett ord för expansion och fysiska uttryck för denna inre salighet.
Frihet expanderar livsupplevelsen, ett liv i tillit. Oneness, enhet.
Jag tror att en värld där varje människa lever utifrån denna kontakt med det oändliga, inkluderande och tillåtande, är en värld utan det som i formvärlden kallas krig, orättvisor, våld etc. Därför att det är skillnaden mellan människors individuella värderingar som skapar friktion och därmed konflikt och i förlängningen krig. Krig, konflikter och våld uppstår mellan människor genom dömande, dualism och separation. Det uppstår genom friktionen mellan gott och ont, rätt och fel, bra och dåligt, mitt och ditt, jag och du.
Och så frågar du - men det blir ju kaos då, och det måste ju bli våld och konflikter i ett samhälle där människor lever utan uppdelningen i rätt och fel?
Och jag säger - nej, därför att när vi släpper vår identifikation med polaritetstänkande och dömande, så upplever vi det oändliga medvetandet och dess enhet med allt omkring. Oneness. Om du slår en annan människa i en sådan värld, så slår du därmed dig själv därför att du lever i en värld där du upplever att andra är du och du är andra. Och enda skälet till att slå dig själv är för att du dömer dig själv. Så om du inte dömer dig själv tar vi bort skälet till att slå. Fred och frihet kan inte skapas genom lagar och regler, för vilka regler och lagar du än skapar finns det alltid de som har en annan åsikt och det skapar friktion och därmed konflikt. När du skapar ramar finns det alltid de som hamnar utanför.
Fred och frihet uppstår, händer, i oss själva genom upplevelsen av att vi alla hör ihop, att människorna och världen omkring dig är en del av dig. Denna upplevelse innebär vårdande av liv, vårdande av allt liv - av ditt eget och allas andras liv för andras liv är även ditt. Separationen, dualismen, uppdelningen i jag och du försvinner. Du är en individ med upplevelsen att andra individer också är du och du är dem. Tillsammans är vi celler i en världslig organism.
Det polära tänkandet och dömandet - om rätt och fel, gott och ont, bra och dåligt - används för att orientera sig i en kontextuell verklighet och det förutsätter identifikation med den verkligheten. Om du inte har upplevelsen av det oändliga i dig, det som är bortom dömandet och bortom polaritet och dualism och separation, så behöver du regler och lagar och struktur för att orientera dig för utan detta blir det ett destruktivt kaos.
Men om du vet, upplever och känner inom dig att du är så mycket mer, att allting på ett högre plan är gott, så upplever du kärlek och enhet med allt och i detta en salighet. Detta tillstånd som kan kallas för upplysning. Då ser du varje människa som dig själv, en organisk värld där vi alla är droppar i ett stort hav av kärlek. Och från detta hav skapar du av kärlek och tillsammans en salig värld som vårdar liv istället för utsläcker det. Där din "medmänniska" vekrligen även är du.
Jag hälsar det oändliga i dig!
Raphael Mabo
lördag 21 maj 2011
Raphael Mabo : webb prov
http://www.raphaelmabo.se
http://mactuellt.blogspot.com
http://ekospirituellt.blogspot.com
http://raphaelmabo.wordpress.com
http://raphaelmabo-reflektioner.blogspot.com
http://blogg.passagen.se/raphaelmabo
http://raphaelmabo.bloggy.se/
http://www.twitter.com/raphaelmabo
http://www.soulsense.se
http://www.raphaelmabo.se
http://mactuellt.blogspot.com
http://ekospirituellt.blogspot.com
http://raphaelmabo.wordpress.com
http://raphaelmabo-reflektioner.blogspot.com
http://blogg.passagen.se/raphaelmabo
http://raphaelmabo.bloggy.se/
http://www.twitter.com/raphaelmabo
http://www.soulsense.se
http://www.raphaelmabo.se
http://mactuellt.blogspot.com
http://ekospirituellt.blogspot.com
http://raphaelmabo.wordpress.com
http://raphaelmabo-reflektioner.blogspot.com
http://blogg.passagen.se/raphaelmabo
http://raphaelmabo.bloggy.se/
http://www.twitter.com/raphaelmabo
http://www.soulsense.se
http://www.raphaelmabo.se
http://mactuellt.blogspot.com
http://ekospirituellt.blogspot.com
http://raphaelmabo.wordpress.com
http://raphaelmabo-reflektioner.blogspot.com
http://blogg.passagen.se/raphaelmabo
http://raphaelmabo.bloggy.se/
http://www.twitter.com/raphaelmabo
http://www.soulsense.se
http://www.raphaelmabo.se
http://mactuellt.blogspot.com
http://ekospirituellt.blogspot.com
http://raphaelmabo.wordpress.com
http://raphaelmabo-reflektioner.blogspot.com
http://blogg.passagen.se/raphaelmabo
http://raphaelmabo.bloggy.se/
http://www.twitter.com/raphaelmabo
http://www.soulsense.se
http://mactuellt.blogspot.com
http://ekospirituellt.blogspot.com
http://raphaelmabo.wordpress.com
http://raphaelmabo-reflektioner.blogspot.com
http://blogg.passagen.se/raphaelmabo
http://raphaelmabo.bloggy.se/
http://www.twitter.com/raphaelmabo
http://www.soulsense.se
http://www.raphaelmabo.se
http://mactuellt.blogspot.com
http://ekospirituellt.blogspot.com
http://raphaelmabo.wordpress.com
http://raphaelmabo-reflektioner.blogspot.com
http://blogg.passagen.se/raphaelmabo
http://raphaelmabo.bloggy.se/
http://www.twitter.com/raphaelmabo
http://www.soulsense.se
http://www.raphaelmabo.se
http://mactuellt.blogspot.com
http://ekospirituellt.blogspot.com
http://raphaelmabo.wordpress.com
http://raphaelmabo-reflektioner.blogspot.com
http://blogg.passagen.se/raphaelmabo
http://raphaelmabo.bloggy.se/
http://www.twitter.com/raphaelmabo
http://www.soulsense.se
http://www.raphaelmabo.se
http://mactuellt.blogspot.com
http://ekospirituellt.blogspot.com
http://raphaelmabo.wordpress.com
http://raphaelmabo-reflektioner.blogspot.com
http://blogg.passagen.se/raphaelmabo
http://raphaelmabo.bloggy.se/
http://www.twitter.com/raphaelmabo
http://www.soulsense.se
http://www.raphaelmabo.se
http://mactuellt.blogspot.com
http://ekospirituellt.blogspot.com
http://raphaelmabo.wordpress.com
http://raphaelmabo-reflektioner.blogspot.com
http://blogg.passagen.se/raphaelmabo
http://raphaelmabo.bloggy.se/
http://www.twitter.com/raphaelmabo
http://www.soulsense.se
Raphael Mabo : Zen och din längtan
Vad känner du i hjärtat just nu?
Vad pågår inom dig, just nu?
Att stanna upp och reflektera, titta på sig själv för en stund, gör att vi blir medvetna om nuet - om det som är, just nu. Att ta några andetag och reflektera över sinnena, dina sinnen. Vad är det du ser, vad är det du hör, vad är det du känner? Kanske finns det en doft? En smak? Vad är det för rörelse inuti dig?
Uppmärksamma allt deta och fråga dig själv - vem är det som uppmärksammar? Vem är det som betraktar?
Detta är en övning i Zen. Zen är japanska för "meditation". Meditation enligt Zen är närvaro i nuet, närvaro med det som är. För att få en djupare upplevelse av livet, djupare förståelse och djupare insikt.
När vi når mer av det som finns just nu, så når vi oss själva på ett djupare plan och vi kan även få en upplevelse av det som är bortom oss själva, eller egentligen - bortom vårt jag. I det finns en enhet med allt.
Jag hälsar det heliga i dig!
Raphael Mabo
www.raphaelmabo.se raphaelmabo.wordpress.com mactuellt.blogspot.com
Vad pågår inom dig, just nu?
Att stanna upp och reflektera, titta på sig själv för en stund, gör att vi blir medvetna om nuet - om det som är, just nu. Att ta några andetag och reflektera över sinnena, dina sinnen. Vad är det du ser, vad är det du hör, vad är det du känner? Kanske finns det en doft? En smak? Vad är det för rörelse inuti dig?
Uppmärksamma allt deta och fråga dig själv - vem är det som uppmärksammar? Vem är det som betraktar?
Detta är en övning i Zen. Zen är japanska för "meditation". Meditation enligt Zen är närvaro i nuet, närvaro med det som är. För att få en djupare upplevelse av livet, djupare förståelse och djupare insikt.
När vi når mer av det som finns just nu, så når vi oss själva på ett djupare plan och vi kan även få en upplevelse av det som är bortom oss själva, eller egentligen - bortom vårt jag. I det finns en enhet med allt.
Jag hälsar det heliga i dig!
Raphael Mabo
www.raphaelmabo.se raphaelmabo.wordpress.com mactuellt.blogspot.com
Raphael Mabo : Lev mer genom att släppa
I min vardag förekommer det att jag möter människor med rädslor och en av dessa rädslor handlar om rädslan för att inte känna. Det förekommer ett missförstånd som säger att när vi upphör med att värdera våra känslor, så upphör vi att känna något alls och resultatet blir att vi blir likgiltiga.
Mitt svar på detta är - När vi sätter tankar och ord på känslor, när vi värderar och bedömer, definierar och skapar strukturer för känslor som är "bra" respektive "dåliga", så intellektualiserar vi känslorna. Vi skapar tankar om känslorna och därmed i praktiken fjärmar oss från känslorna. Vi skapar en intellektuell distans till känslorna vilket gör att de känslor som händer i kroppen inte får utrymme att hända fritt.
Att intellektualisera känslor är som att "lägga locket på", vilket kan yttra sig i kraftiga, destruktiva, känsloreaktioner. För känslor som inte har fått komma fritt, sparas undan och kan komma fram oväntat, plötsligt och destruktivt vid annat tillfälle. Inga känslor försvinner ju, om de inte har fått verka ut först.
När vi kan betrakta våra känslor - utan att värdera och döma dem, utan att dela in dem i "bra" respektive "dåligt", då ger vi känslorna chansen att uttrycka sig, att vara, som de är. Och när de får chansen att uttrycka sig så släpper de och ger utrymme för nya känslor.
När vi kan betrakta känslorna istället för att intellektualisera dem - så tillåter vi känslor att komma och gå, utan att de fastnar i våra kroppar. Känslor är lika naturligt för kroppen som att andas. Vi har känslor i kroppen, det är en kroppslig funktion. Men om vi intellektualiserar känslorna, skapar tankar om dem, så hindrar vi känslorna och därmed skapar vi ett filter till dem och just därför händer det att vi fastnar i dem. Vi fastnar i sorgen, ilskan, depressionen och problemet. Vi förstärker fastnandet när vi skapar tankar om känslorna, när vi tycker något om dem. Om vi ser våra känslor som ett problem, så blir de ju också ett problem. Vi skapar vår egen verklighet, det vi ger energi till är det som också händer.
När vi kan träda ur hjärnan för att istället neutralt betrakta känslorna, se känslorna, så kan vi låta känslorna komma och gå. I detta skapas ett naturligt flöde av känslor, av upplevelse, och vi får även mer livskraft. Känslor som har fastnat i kroppen orsakar blockerad energi och därmed kan utvecklas till sjukdomar.
När vi släpper hjärnans filter om verkligheten, så kan vi uppleva ännu mer av verkligheten. Detta är motsatsen till likgiltighet. Detta innebär mer liv, mer närvaro, som att vakna upp ur en dröm. Våra sinnesupplevelser förstärks, när det inte längre finns ett intellektuellt filter som dömer och analyserar. Vi kan se mer, höra mer, känna mer i kroppen. Ljuden blir tydligare, färgerna starkare, varje fysisk beröring kan upplevas så magiskt berörande. Livet blir tydligare, det blir mer liv - utifrån en grundkänsla av frid och fred med sig själv, en känsla av kärlek till allt och alla. Inte kärleken som är medlidande och dömande, inte en kravfylld och egoistisk begränsande kärlek. En kärlek som är osjälvisk och medkännande, öppen och fri.
Jag hälsar det heliga i dig!
Raphael Mabo
www.raphaelmabo.se raphaelmabo.wordpress.com mactuellt.blogspot.com
Mitt svar på detta är - När vi sätter tankar och ord på känslor, när vi värderar och bedömer, definierar och skapar strukturer för känslor som är "bra" respektive "dåliga", så intellektualiserar vi känslorna. Vi skapar tankar om känslorna och därmed i praktiken fjärmar oss från känslorna. Vi skapar en intellektuell distans till känslorna vilket gör att de känslor som händer i kroppen inte får utrymme att hända fritt.
Att intellektualisera känslor är som att "lägga locket på", vilket kan yttra sig i kraftiga, destruktiva, känsloreaktioner. För känslor som inte har fått komma fritt, sparas undan och kan komma fram oväntat, plötsligt och destruktivt vid annat tillfälle. Inga känslor försvinner ju, om de inte har fått verka ut först.
När vi kan betrakta våra känslor - utan att värdera och döma dem, utan att dela in dem i "bra" respektive "dåligt", då ger vi känslorna chansen att uttrycka sig, att vara, som de är. Och när de får chansen att uttrycka sig så släpper de och ger utrymme för nya känslor.
När vi kan betrakta känslorna istället för att intellektualisera dem - så tillåter vi känslor att komma och gå, utan att de fastnar i våra kroppar. Känslor är lika naturligt för kroppen som att andas. Vi har känslor i kroppen, det är en kroppslig funktion. Men om vi intellektualiserar känslorna, skapar tankar om dem, så hindrar vi känslorna och därmed skapar vi ett filter till dem och just därför händer det att vi fastnar i dem. Vi fastnar i sorgen, ilskan, depressionen och problemet. Vi förstärker fastnandet när vi skapar tankar om känslorna, när vi tycker något om dem. Om vi ser våra känslor som ett problem, så blir de ju också ett problem. Vi skapar vår egen verklighet, det vi ger energi till är det som också händer.
När vi kan träda ur hjärnan för att istället neutralt betrakta känslorna, se känslorna, så kan vi låta känslorna komma och gå. I detta skapas ett naturligt flöde av känslor, av upplevelse, och vi får även mer livskraft. Känslor som har fastnat i kroppen orsakar blockerad energi och därmed kan utvecklas till sjukdomar.
När vi släpper hjärnans filter om verkligheten, så kan vi uppleva ännu mer av verkligheten. Detta är motsatsen till likgiltighet. Detta innebär mer liv, mer närvaro, som att vakna upp ur en dröm. Våra sinnesupplevelser förstärks, när det inte längre finns ett intellektuellt filter som dömer och analyserar. Vi kan se mer, höra mer, känna mer i kroppen. Ljuden blir tydligare, färgerna starkare, varje fysisk beröring kan upplevas så magiskt berörande. Livet blir tydligare, det blir mer liv - utifrån en grundkänsla av frid och fred med sig själv, en känsla av kärlek till allt och alla. Inte kärleken som är medlidande och dömande, inte en kravfylld och egoistisk begränsande kärlek. En kärlek som är osjälvisk och medkännande, öppen och fri.
Jag hälsar det heliga i dig!
Raphael Mabo
www.raphaelmabo.se raphaelmabo.wordpress.com mactuellt.blogspot.com
Raphael Mabo : Är dina tankars berättelse = sanning?
Många människor - jag har också gjort det själv - säger att det egna måendet beror på andra. Vi lägger alltså ut ansvaret för vårt eget mående på andra.
Det kan vara vännen som inte ringde när han/hon skulle, det kan vara att vännen inte uppmärksammade nya frisyren/nya tröjan/nya bil, det kan vara att vi säger ”Jag älskar dig” och vännen inte svarar det tillbaks, det kan vara att chefen inte gav löneförhöjning, det kan vara att en diskussionspartner inte bemötte argumenten eller till och med inte verkade lyssna alls, det kan vara expediten i affären som vi upplevde som nonchalant och ointresserad - och så vidare och så vidare.
Dessa saker orsaker sorg, irritation, ledsamhet, sårade känslor, kanske till och med ilska och frustration. Kanske till och med att vi känner oss svikna, oälskade, att vi inte blir sedda, att vi inte duger, inte är bra nog, och världen är dum och fel mot oss.
Följdtankar till detta är att världen skulle vara mycket bättre om person X gjorde si, tänkte så, sa en viss sak, gav en viss sak och så vidare, istället för att bete sig på ett sätt som skapar irritation, sorg, etc.
Här är massa tankar igång. När vi möter andra människor så kan det hända att tankarna spinner på för fullt. Vad tänker han/hon om mig? Ser de mig? Ser de mig inte? Vad kan jag göra för att bli sedd? De älskar mig inte, de hälsade inte ens, de sa inte hej så vi är inte vänner längre och så vidare.
Kan vi verkligen veta varför andra människor gör som de gör? Kan vi verkligen veta vad de tänker och känner? Kan vi se in i dem? Visst kan vi få en känsla av dem, men kan vi verkligen veta att det vi tror om dem är sant och riktigt? Det motiv vi tror är skälet till att de gör si eller så, är det verkligen det som är sant?
Kan detta i själva verket vara något som vi själva tror och hittar på, att det är våra tankar som skapar detta? Och om det skulle vara så att det är vi som tror saker om människorna omkring oss, vad skulle hända om vi - för en stund - lekte med känslan att vi faktiskt inte vet?
Låt oss ta en situation med andra människor, där det finns en upplevelse av att vara ledsen, sårad, sviken, irriterad, inte vara sedd, inte vara bekräftad, inte vara älskad - och liknande.
Vad är det vi tänker i den här situationen, hur tolkar vi omgivningen? Vad är det för tankar som uppstår inom oss? Och vad är det för känslor som uppstår i oss genom dessa tankar?
Efter att ha tänkt och känt in på detta en stund, föreställ dig samma situation med samma människor, men att du inte har de tankarna längre. Dessa tankar om ledsen, sårad, sviken, inte vara sedd, inte vara älskad och så vidare. Hur skulle det kännas när du möter denna människa eller dessa människor, utan dina tankar och tolkningar om hur och varför de gör, är och beter sig? Hur skulle du må utan tankarna om vara sårad, sviken, inte älskad och liknande?
Om du inte tänker dessa tankar, skulle det innebära en förändring av ditt eget beteende, din egen känsla? Kanske omvärlden då skulle ge annan respons?
Det finns en kvinna i USA som har skrivit flera böcker om just detta ämne - tankarna vi tänker om andra och om oss själva och hur det påverkar våra känslor. En kvinna som även har utarbetat en metod för att arbeta med sina egna tankar och känslor för att nå den frid, kärlek och livsglädje som alltid finns inom oss - men som kan vara gömd bakom illusioner av tankar.
Hon heter Byron Katie (egentligen Byron Kathleen Mitchell, men Kathleen blev Katie) och hennes metod heter The Work - eller Undersökningen på svenska.
Jag använder hennes metod själv sedan flera år tillbaks, det hjälper mig att se vad som verkligen är sant om tankar och känslor i livets olika situationer. Ibland använder jag det också i mina sessioner där jag möter klienter.
Det synsätt som är grunden i The Work - alltså att våra tankar skapar våra känslor och världen omkring oss speglar oss själva - finns i olika alternativterapeutiska traditioner och även livsfilosofier och meditationstraditioner. Som med allt här i världen - inget är egentligen nytt under solen, men ur denna grundsyn har hon skapat en praktisk och enkel metod som alla kan använda i sin egen vardag.
Jag hälsar det heliga i dig!
Raphael Mabo
www.raphaelmabo.se raphaelmabo.wordpress.com mactuellt.blogspot.com
Det kan vara vännen som inte ringde när han/hon skulle, det kan vara att vännen inte uppmärksammade nya frisyren/nya tröjan/nya bil, det kan vara att vi säger ”Jag älskar dig” och vännen inte svarar det tillbaks, det kan vara att chefen inte gav löneförhöjning, det kan vara att en diskussionspartner inte bemötte argumenten eller till och med inte verkade lyssna alls, det kan vara expediten i affären som vi upplevde som nonchalant och ointresserad - och så vidare och så vidare.
Dessa saker orsaker sorg, irritation, ledsamhet, sårade känslor, kanske till och med ilska och frustration. Kanske till och med att vi känner oss svikna, oälskade, att vi inte blir sedda, att vi inte duger, inte är bra nog, och världen är dum och fel mot oss.
Följdtankar till detta är att världen skulle vara mycket bättre om person X gjorde si, tänkte så, sa en viss sak, gav en viss sak och så vidare, istället för att bete sig på ett sätt som skapar irritation, sorg, etc.
Här är massa tankar igång. När vi möter andra människor så kan det hända att tankarna spinner på för fullt. Vad tänker han/hon om mig? Ser de mig? Ser de mig inte? Vad kan jag göra för att bli sedd? De älskar mig inte, de hälsade inte ens, de sa inte hej så vi är inte vänner längre och så vidare.
Kan vi verkligen veta varför andra människor gör som de gör? Kan vi verkligen veta vad de tänker och känner? Kan vi se in i dem? Visst kan vi få en känsla av dem, men kan vi verkligen veta att det vi tror om dem är sant och riktigt? Det motiv vi tror är skälet till att de gör si eller så, är det verkligen det som är sant?
Kan detta i själva verket vara något som vi själva tror och hittar på, att det är våra tankar som skapar detta? Och om det skulle vara så att det är vi som tror saker om människorna omkring oss, vad skulle hända om vi - för en stund - lekte med känslan att vi faktiskt inte vet?
Låt oss ta en situation med andra människor, där det finns en upplevelse av att vara ledsen, sårad, sviken, irriterad, inte vara sedd, inte vara bekräftad, inte vara älskad - och liknande.
Vad är det vi tänker i den här situationen, hur tolkar vi omgivningen? Vad är det för tankar som uppstår inom oss? Och vad är det för känslor som uppstår i oss genom dessa tankar?
Efter att ha tänkt och känt in på detta en stund, föreställ dig samma situation med samma människor, men att du inte har de tankarna längre. Dessa tankar om ledsen, sårad, sviken, inte vara sedd, inte vara älskad och så vidare. Hur skulle det kännas när du möter denna människa eller dessa människor, utan dina tankar och tolkningar om hur och varför de gör, är och beter sig? Hur skulle du må utan tankarna om vara sårad, sviken, inte älskad och liknande?
Om du inte tänker dessa tankar, skulle det innebära en förändring av ditt eget beteende, din egen känsla? Kanske omvärlden då skulle ge annan respons?
Det finns en kvinna i USA som har skrivit flera böcker om just detta ämne - tankarna vi tänker om andra och om oss själva och hur det påverkar våra känslor. En kvinna som även har utarbetat en metod för att arbeta med sina egna tankar och känslor för att nå den frid, kärlek och livsglädje som alltid finns inom oss - men som kan vara gömd bakom illusioner av tankar.
Hon heter Byron Katie (egentligen Byron Kathleen Mitchell, men Kathleen blev Katie) och hennes metod heter The Work - eller Undersökningen på svenska.
Jag använder hennes metod själv sedan flera år tillbaks, det hjälper mig att se vad som verkligen är sant om tankar och känslor i livets olika situationer. Ibland använder jag det också i mina sessioner där jag möter klienter.
Det synsätt som är grunden i The Work - alltså att våra tankar skapar våra känslor och världen omkring oss speglar oss själva - finns i olika alternativterapeutiska traditioner och även livsfilosofier och meditationstraditioner. Som med allt här i världen - inget är egentligen nytt under solen, men ur denna grundsyn har hon skapat en praktisk och enkel metod som alla kan använda i sin egen vardag.
Jag hälsar det heliga i dig!
Raphael Mabo
www.raphaelmabo.se raphaelmabo.wordpress.com mactuellt.blogspot.com
Raphael Mabo : Det du har omkring speglar dig
När jag söker kärlek utanför mig, när jag saknar Kärleken i mitt liv, så är detta en signal till mig om att det är min egen kärlek jag saknar - att jag inte ger tillräckligt till mig själv. Det är även påminnelse till mig att vända min blick/uppmärksamhet inåt och fylla upp mig så att jag kan stråla av kärlek.
Om jag inte ens själv kan älska mig helt och fullt, hur ska då någon annan kunna göra det? De människor vi har omkring oss speglar oss, berättar för oss var vi befinner oss, vad vi känner och de hjälper oss söka efter det som är verkligen sant.
Kärlek är en naturlig känsla av medveten närvaro i omtanke, lycka och tillförsikt. Kärleken är livskraften i alla oss, därför kan vi inte förlora den. Vi kan vara mer eller mindre medveten om kärleken, men vi kan aldrig förlora den.
När vi slutar bråka med verkligheten och världen omkring oss, när vi slutar tycka att personen x ska göra si eller så för annars är det inte kärlek, då kan vi sluta fred med oss själva och i detta känna frid. En frid som är närvaro med kärleken, närvaro med livskraften - det är att leva mer, leva i sanning, se och uppleva mer av verkligheten.
Detta har i sig inget med partnerskap att göra. Oavsett om vi har en partner eller inte, så kan vi vara i kärlek till oss själva. Är vi i kärlek till oss själva kommer omgivningen att spegla detta och vi får kärlek av omgivningen när vi också ger till oss själva. När vi är i kärlek till oss själva, när vi känner det som verkligen är sant, så kan vi också stå i kärleken tillsammans med andra människor. Våra handlingar blir kärlek, osjälvisk kärlek istället för en kärlek som kräver, kväver och söker ständig bekräftelse. Istället för att göra för andra för att de ska ge ett visst gensvar, kan vi göra för dem därför att vi älskar oss själva och därmed även dem.
När vi står i kärlek så kan vi inte låta bli att sprida ut denna kärlek omkring oss - utan krav på ett specifikt svar, utan en begäran om bekräftelse. Det är när vi söker respons på det vi gör och ger, och blir sårade/besvikna om den responsen inte kommer på det sätt som vi vill, som vi inte står i kärleken. Det är inte andra som sårar, det är vi som sårar oss själva genom våra egna tankar om att vi förväntar oss en viss respons.
Jag hälsar det heliga i dig!
Raphael Mabo
www.raphaelmabo.se raphaelmabo.wordpress.com mactuellt.blogspot.com
Om jag inte ens själv kan älska mig helt och fullt, hur ska då någon annan kunna göra det? De människor vi har omkring oss speglar oss, berättar för oss var vi befinner oss, vad vi känner och de hjälper oss söka efter det som är verkligen sant.
Kärlek är en naturlig känsla av medveten närvaro i omtanke, lycka och tillförsikt. Kärleken är livskraften i alla oss, därför kan vi inte förlora den. Vi kan vara mer eller mindre medveten om kärleken, men vi kan aldrig förlora den.
När vi slutar bråka med verkligheten och världen omkring oss, när vi slutar tycka att personen x ska göra si eller så för annars är det inte kärlek, då kan vi sluta fred med oss själva och i detta känna frid. En frid som är närvaro med kärleken, närvaro med livskraften - det är att leva mer, leva i sanning, se och uppleva mer av verkligheten.
Detta har i sig inget med partnerskap att göra. Oavsett om vi har en partner eller inte, så kan vi vara i kärlek till oss själva. Är vi i kärlek till oss själva kommer omgivningen att spegla detta och vi får kärlek av omgivningen när vi också ger till oss själva. När vi är i kärlek till oss själva, när vi känner det som verkligen är sant, så kan vi också stå i kärleken tillsammans med andra människor. Våra handlingar blir kärlek, osjälvisk kärlek istället för en kärlek som kräver, kväver och söker ständig bekräftelse. Istället för att göra för andra för att de ska ge ett visst gensvar, kan vi göra för dem därför att vi älskar oss själva och därmed även dem.
När vi står i kärlek så kan vi inte låta bli att sprida ut denna kärlek omkring oss - utan krav på ett specifikt svar, utan en begäran om bekräftelse. Det är när vi söker respons på det vi gör och ger, och blir sårade/besvikna om den responsen inte kommer på det sätt som vi vill, som vi inte står i kärleken. Det är inte andra som sårar, det är vi som sårar oss själva genom våra egna tankar om att vi förväntar oss en viss respons.
Jag hälsar det heliga i dig!
Raphael Mabo
www.raphaelmabo.se raphaelmabo.wordpress.com mactuellt.blogspot.com
Raphael Mabo : Vårt undermedvetna är nyckeln
När vi reser genom livet så sänder vi hela tiden ut signaler, vi kommunicerar och interagerar med världen på många olika plan samtidigt. Mycket av detta sker omedvetet och undermedvetet. Vårt sinne kan delas upp i tre plan - övermedvetet eller högre jag, medvetet och undermedvetet.
I vårt övermedvetna eller högre jag, så finns kontakten med vår själs högre aspekter, detta innebär kontakten med universum, visdom och livets oändlighet. I det medvetna finns våra tankar och sinnesintryck av världen som vi upplever den. I det omedvetna finns energier och mönster till berättelser om oss själva och livet som har skapats genom vår vandring i detta och i tidigare liv.
Smärtor och problem som händer oss genom livet skapar avtryck i det undermedvetna, avtryck som påverkar vårt agerande, vår kropps rörelse i den fysiska världen, våra tankar och känslor, och energier som vi sänder ut till andra människor. Andra speglar inte bara våra medvetna energier, utan även våra omedvetna - det som är dolt för oss själva.
Vårt undermedvetna kan skapa sjukdomar och problem för oss, för att visa att här finns något att bli medveten om. Genom att söka i det undermedvetna och förändra det, så kan vi förändra vår hälsa och livsupplevelse.
Varje tanke, känsla, situation, sjukdom eller problem som vi upplever - har en grund i det undermedvetna. När vi hittar den energin och formulerar den som en mening, för det blir lättare att jobba med den då, så kan vi förändra den.
Exempel:
En man upplever att människorna omkring stöter bort honom, att han inte får vara med, att han förlorar i kärlek och att han är oattraktiv som en följd av detta.
Han försöker med positiva affirmationer - meningar som upprepas om och om igen regelbundet genom dagarna - och kör ”Jag är attraktiv”, men den fungerar inte därför att han i grund och botten inte tror på det.
Vad är grunden till allt, vad ligger under tanken om att inte vara attraktiv och att vara bortstött. Är det sant att han stöter bort andra? Genom inre undersökning, upptäcker han att grunden är att när han föddes så formades en energi - en tanke - inom honom om att inte vara välkommen. Denna tanke blev det som skapade hans liv. I praktiken stötte han bort andra, därför att han - undermedvetet och omedvetet - sände ut energin av att han inte är välkommen och då blev han inte välkommen heller.
Han visste inte om detta, därför att det låg undermedvetet. Det påverkade hela hans rörelsemönster och uttryck i ansikte och kropp, som andra människor reagerade på. Berättelsen i hans undermedvetna gjorde honom oattraktiv för andra.
När han hittade grundorsaken - berättelsen om att inte vara välkommen - så var det möjligt att förändra programmeringen i det undermedvetna. Från att inte vara välkommen till att vara välkommen. När vi går genom livet utifrån att vara välkommen så känner sig andra människor också välkomna och inkluderade, och härigenom drar vi till oss människor och blir inkluderade och delaktiga.
Det själviska jaget, som bor i hjärnan, har en tendens att vara skeptisk och vilja ändra tillbaks till som det var innan. Att regelbundet köra ”Jag är välkommen”, gå in i den energin, meditera, vara i den, leka i den, visualisera den, känna den, tro på den - hjälper sinnet och kroppen att vänja sig vid det nya tillståndet, och förankra känslan av just att vara välkommen.
Jag hälsar det heliga i dig!
Raphael Mabo
Raphael Mabo : Förlåt för din egen skull
När man läser tidningar, ser television och lyssnar på radio så blir en bild alltmer tydligt - nämligen att det är ute att förlåta och inne att möta hårt mot hårt. Det finns hos ungdomar som vill ta hämnd till vuxna i alla åldrar. Genom detta så blir samhället allt hårdare.
Att förlåta har fått betydelsen att säga att något är rätt, att förlåta har blivit samma sak som att godkänna. Synen i samhället är att förlåta är att godkänna det som hänt.
Men, ordets ursprungsbetydelse är att "släppa taget". I detta finns varken ett godkännande eller ett fördömande. Att släppa taget är ett neutralt handlande som handlar om att släppa energin om det som hände och att gå vidare.
Det finns en klassisk zen-berättelse, ja kanske en av de mest kända. Det handlar om två munkar som är på vandring till ett kloster. På vägen möter de en kvinna som behöver komma till andra sidan stigen, men stigen är lerig efter allt regn och om hon går över så blir hennes kläder leriga. En av munkarna kliver fram och bär henne över.
Efter några timmars promenad så kan den ena munken inte hålla sig längre, utan han säger - "Hur kunde du bära kvinnan? Du vet att vi inte får göra sånt". Den andra munken svarade lugnt - "Jag lämnade kvinnan för flera timmar sen. Bär du på henne fortfarande?".
När vi släpper taget så kan vi gå vidare och ge vår kraft till vårt liv, istället för att ge av vår energi till en händelse som hände och på ett plan fortfarande händer om och om igen eftersom vi ger energi till det. Att hålla kvar, är i praktiken att slå på sig själv och det är självdestruktivt.
Ungdomar i dag behöver lära sig att släppa taget och gå vidare.
Via mediasamhället - filmer, serier och annan media - så får de bilden att hämnd är bra, för så gör man på film. Genom detta så mår de bara sämre och sämre. De döljer sin känslomässiga smärta genom en falsk yta.
Släppa taget - förlåta - gör vi för vår egen skull, så att vi kan samla energin i oss och gå vidare med livet.
Jag hälsar det heliga i dig!
Raphael Mabo
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)