Eftersom jag som liten levde mycket i min inre verklighet, så blev mina drömmar viktiga för mig. Det var i drömmarna som jag gjorde allt det som jag i min vardagsverklighet inte hade möjlighet till.
I mina drömmar var jag hjälten som räddade världen från det jag uppfattade som ondska, en hjälte som utförde sina dåd vid sidan om det traditionella samhället. Många gånger utsattes jag för utmaningar och jag vart förföljd. Ett ofta återkommande tema var att inte få vara jag, som brukade symboliserades av en tvättmaskin som man stoppade in människor i och så blev de hjärntvättade för att passa in bättre i samhället.
Ett annat återkommande tema var att vara för sen och vara avvisad. Jag drömde att jag sökte mig till sammanhang och vänner och när jag kom nära dem så gick de eller ändrade sin lek. I en dröm så såg jag några vänner och så ändrade jag mig till att klä mig som dem och när jag hade bytt om så hade de hunnit byta om till något annat så då bytte jag om igen, och då hade de redan bytt till andra kläder. Jag låg alltid ett steg efter...
Och så hade jag drömmarna om att falla, särskilt från höga höjder. Ett tema som tydligen är väldigt vanligt har jag hört.
Många av drömmarna var som actionfilmer där jag jagades av motståndare och på olika sätt försökte komma undan deras olika former av vapen och smärtskapande metoder.
Det fanns ångest och terror och många gånger var jag rädd, ja skräckslagen. Då fick jag en vilja att ändra tillvaron. Steg för steg så började jag påverka mina egna drömmar mer aktivt. Jag testade olika saker i rent självförsvar och lärde mig hur jag kunde styra drömmens verklighet. Jag flydde från mina förföljare genom att flyga, och jag visste att jag kunde det så det fungerade. När de attackerade mig så gjorde jag mig osynlig. Och när jag inte såg någon annan lösning så teleporterade jag mig själv till ett annat scenario.
När mardrömmarna var för starka och jobbiga för mig så ville jag vakna, för jag visste att jag drömde och jag ville inte vara med längre. Jag bestämde mig för att vakna och så gjorde jag det. Ibland hände det att jag drömde att jag drömde och när jag vaknade upp så var jag fortfarande i en dröm, så då fick jag vakna en gång till. Jag minns att som mest vaknade jag fyra gånger för att vakna upp i sängen i min vardagsverklighet.
Detta var inget som jag delade med andra. Drömmar ansågs ju som fantasi och bara ett sätt för det undermedvetna att bearbeta dagen. Drömmar var inte viktiga för vardagsverkligheten. Det var den kultur jag växte upp i.
Som vuxen förstod jag att i äldre kulturer så hade drömmar en större betydelse. Drömvärlden var lika viktig som vardagsverkligheten.
Efter hand släppte mardrömmarna taget om mig och jag slutade påverka mina drömmar. Fortfarande visste jag att jag var i drömvärlden och egentligen låg någonstans och drömde, men eftersom mardrömmarna var skälet till att jag aktivt skapade och justerade mina drömmar för att minska dem, så upphörde jag ta en aktiv del av mina drömmar när mardrömmarna upphörde. Jag släppte taget och följde flödet i drömmarna och lät det hända som det hände.
Idag ser jag drömvärlden som en annan sida av verkligheten - drömvärlden och vardagsverkligheten som två sidor av samma mynt. Drömvärlden är ett kontinuerligt flöde av olika intryck, en irrationell värld som kan tyckas sakna en röd tråd men när jag är i den världen så accepterar jag de förhållanden som råder där. Det är inget märkligt eller konstigt att gå igenom en dörr eller att allt plötsligt ändras fort och jag hamnar i olika perspektiv.
I en dröm nyligen så mötte jag en tidigare kärlek. I drömmen var hon två personer, som två aspekter av hennes själ. Hon utmanade mig och jag reagerade med att vara ledsen och sårad, för jag upplevde att hon inte såg mig, inte mötte mig. Så kom hennes andra person och satt med mig och lyssnade på min klagan, kramade mig och mötte mig. Hon nickade med ögon som förstod när jag berättade min sorg över hur hennes andra personlighet var mot mig.
I drömmen var det inget konstigt att möta samma person som två personer, jag reflekterade inte ens över det utan jag accepterade det rakt av som något naturligt.
Den här drömmen var läkande och gav mig svar på en del av det som pågick i min vardagsverklighet.
I drömvärlden går jag omkring och tänker, känner, upplever med alla mina sinnen och det är så verklighet. Slår jag handen i ett bord gör det ont. Jag hör ljud, känner lukter. Om jag skulle nypa mig själv för att se om jag är vaken så gör det ont, även i drömvärlden. Så det fungerar inte som test på vilken värld som jag befinner mig i. Nu behövs inget sådant test för jag vet i vilken värld jag befinner mig i, jag tvivlar inte på detta.
Ser jag till min fysiska upplevelse och mina sinnesintryck så är det ingen skillnad mellan världarna i den upplevelse jag har inuti mig. Skillnaden ligger i att dessa världar tycks följa olika regler eller naturlagar.
Vardagsverkligheten upplever jag som mer kontinuerlig och linjär, det är så den sorteras i hjärnan. Jag vaknar oftast upp på samma ställe jag gick och lade mig. Drömvärlden är ny varje gång, även om mycket kan återkomma så träder jag in i den på olika ställen.
I drömvärlden sker mina manifestationer snabbare. Jag känner vad jag vill, jag har en idé och jag bestämmer mig för den och då händer den, uppstår omkring mig.
En likhet finns mellan världarna - de personer, själar, väsen och entiteter - som går omkring i världarna är sina egna. Jag styr inte dem. De reagerar utifrån sin egen personlighet och sina erfarenheter på det jag visar för dem.
Ibland möter jag personer i drömvärlden som jag har haft kontakt med i min vardagsverklighet, och jag ser det som att jag möter en annan del av dem. De brukar inte vara medvetna om i sin vardagsverklighet att jag har varit med dem. Och det händer även att jag finns med i andras drömmar utan att jag minns det själv. Å andra sidan, jag minns inte allt av mina drömmar. När jag är i drömmen så vet, ser jag och känner allt - och när jag sedan vaknar så händer det att jag är medveten om detta de första sekundrarna, under själva resan från drömvärlden tillbaks till vardagsverkligheten, och sedan när jag är helt i vardagsverkligheten så är mina upplevelser i drömvärlden glömd.
Men ibland kommer jag ihåg min resa i drömvärlden och jag tror jag kommer ihåg när det är viktigt för mig att komma ihåg det.
Det är i drömvärlden jag hämtar inspiration och kraft. I drömvärlden har jag total frihet att vara mig och göra precis vad jag vill. Det jag gör i drömvärlden har också sina konsekvenser, som i vardagsverkligheten, men jag upplever drömvärlden som icke-dömande. Det är ett varande i nuet och ett följande av det som är.
Drömvärlden har olika nivåer. I tidigare kulturer, där man levde närmare naturen och drömmarna var viktigare, så talar man om undervärlden och övervärlden. Undervärlden är där vi är när vi drömmer våra mardrömmar. Här finns vår rädsla, ångest och här möter vi våra skuggsidor. Här finns väsen, som kan kallas demoner, som lever på vårt inre mörker.
I undervärlden kan vi också hämta kraft och inspiration, genom att bli vän med vårt inre mörker och frigöra vår rädsla och ångest. Jag tror att det är den utmaningen som undervärlden erbjuder oss.
Vi lever i en dualistisk verklighet, så undervärlden har också en motsats. En värld av skönhet, änglar och ljus och skratt och glitter och vackra kristaller. Ja så upplever jag den.
Det händer även att jag vandrar i ett mellanting, som att gränsen mellan dessa drömvärldar är flytande och inte absolut. Jag upplever ibland även gränsen mellan drömvärlden och vardagsverkligheten som flytande, men på ett annat sätt. Som att min kropp och förnimmelser från kroppens upplevelseorgan är i min vardagsverklighet, samtidigt som mitt sinne kan flyta in i drömvärlden. Jag upplever detta särskilt i djup meditation, där jag kan uppleva mig i två världar samtidigt som en dubbel-upplevelse inom mig.
Ännu djupare finns trancetillståndet. Det är på många sätt att drömma, men ändå mer vaket. Där kan en hel värld öppna sig. Äldre kulturers medicinmän och -kvinnor, använde det för att resa med sina själar för att rensa energier och hitta kraft och förlösning för klientens sjukdomar. I de äldre kulturerna så hade man synsättet att kroppens fysiska sjukdomar var kopplat till själens energier. Allt sågs som energi, energi var allt som fanns.
Även idag säger vetenskapen att allting är energi, men interaktionen mellan energierna är vad som skiljer dagens vetenskap från äldre kulturer. Dagens vetenskap ser mer till biologiska, mekanistiska processer där själen och medvetandets energi inte får utrymme.
Det är intressant att spjutspetsen, den allra senaste forskningen, inom vetenskapen allt mer börjar anamma äldre kulturers synsätt på energier. I den senaste nevrologiska forskningen ges hjärtats medvetande stor betydelse, det fungerar som en liten hjärna. Hjärtat är mer än en pump för blodomloppet, det är ett känsloorgan som är det första som reagerar på händelser omkring oss.
Jag tror att våra resor i drömvärlden utvecklar vårt hjärta.
Jag hälsar det heliga i dig!
Raphael Mabo
Zen-coach och drömresenär.
Många av drömmarna var som actionfilmer där jag jagades av motståndare och på olika sätt försökte komma undan deras olika former av vapen och smärtskapande metoder.
Det fanns ångest och terror och många gånger var jag rädd, ja skräckslagen. Då fick jag en vilja att ändra tillvaron. Steg för steg så började jag påverka mina egna drömmar mer aktivt. Jag testade olika saker i rent självförsvar och lärde mig hur jag kunde styra drömmens verklighet. Jag flydde från mina förföljare genom att flyga, och jag visste att jag kunde det så det fungerade. När de attackerade mig så gjorde jag mig osynlig. Och när jag inte såg någon annan lösning så teleporterade jag mig själv till ett annat scenario.
När mardrömmarna var för starka och jobbiga för mig så ville jag vakna, för jag visste att jag drömde och jag ville inte vara med längre. Jag bestämde mig för att vakna och så gjorde jag det. Ibland hände det att jag drömde att jag drömde och när jag vaknade upp så var jag fortfarande i en dröm, så då fick jag vakna en gång till. Jag minns att som mest vaknade jag fyra gånger för att vakna upp i sängen i min vardagsverklighet.
Detta var inget som jag delade med andra. Drömmar ansågs ju som fantasi och bara ett sätt för det undermedvetna att bearbeta dagen. Drömmar var inte viktiga för vardagsverkligheten. Det var den kultur jag växte upp i.
Som vuxen förstod jag att i äldre kulturer så hade drömmar en större betydelse. Drömvärlden var lika viktig som vardagsverkligheten.
Efter hand släppte mardrömmarna taget om mig och jag slutade påverka mina drömmar. Fortfarande visste jag att jag var i drömvärlden och egentligen låg någonstans och drömde, men eftersom mardrömmarna var skälet till att jag aktivt skapade och justerade mina drömmar för att minska dem, så upphörde jag ta en aktiv del av mina drömmar när mardrömmarna upphörde. Jag släppte taget och följde flödet i drömmarna och lät det hända som det hände.
Idag ser jag drömvärlden som en annan sida av verkligheten - drömvärlden och vardagsverkligheten som två sidor av samma mynt. Drömvärlden är ett kontinuerligt flöde av olika intryck, en irrationell värld som kan tyckas sakna en röd tråd men när jag är i den världen så accepterar jag de förhållanden som råder där. Det är inget märkligt eller konstigt att gå igenom en dörr eller att allt plötsligt ändras fort och jag hamnar i olika perspektiv.
I en dröm nyligen så mötte jag en tidigare kärlek. I drömmen var hon två personer, som två aspekter av hennes själ. Hon utmanade mig och jag reagerade med att vara ledsen och sårad, för jag upplevde att hon inte såg mig, inte mötte mig. Så kom hennes andra person och satt med mig och lyssnade på min klagan, kramade mig och mötte mig. Hon nickade med ögon som förstod när jag berättade min sorg över hur hennes andra personlighet var mot mig.
I drömmen var det inget konstigt att möta samma person som två personer, jag reflekterade inte ens över det utan jag accepterade det rakt av som något naturligt.
Den här drömmen var läkande och gav mig svar på en del av det som pågick i min vardagsverklighet.
I drömvärlden går jag omkring och tänker, känner, upplever med alla mina sinnen och det är så verklighet. Slår jag handen i ett bord gör det ont. Jag hör ljud, känner lukter. Om jag skulle nypa mig själv för att se om jag är vaken så gör det ont, även i drömvärlden. Så det fungerar inte som test på vilken värld som jag befinner mig i. Nu behövs inget sådant test för jag vet i vilken värld jag befinner mig i, jag tvivlar inte på detta.
Ser jag till min fysiska upplevelse och mina sinnesintryck så är det ingen skillnad mellan världarna i den upplevelse jag har inuti mig. Skillnaden ligger i att dessa världar tycks följa olika regler eller naturlagar.
Vardagsverkligheten upplever jag som mer kontinuerlig och linjär, det är så den sorteras i hjärnan. Jag vaknar oftast upp på samma ställe jag gick och lade mig. Drömvärlden är ny varje gång, även om mycket kan återkomma så träder jag in i den på olika ställen.
I drömvärlden sker mina manifestationer snabbare. Jag känner vad jag vill, jag har en idé och jag bestämmer mig för den och då händer den, uppstår omkring mig.
En likhet finns mellan världarna - de personer, själar, väsen och entiteter - som går omkring i världarna är sina egna. Jag styr inte dem. De reagerar utifrån sin egen personlighet och sina erfarenheter på det jag visar för dem.
Ibland möter jag personer i drömvärlden som jag har haft kontakt med i min vardagsverklighet, och jag ser det som att jag möter en annan del av dem. De brukar inte vara medvetna om i sin vardagsverklighet att jag har varit med dem. Och det händer även att jag finns med i andras drömmar utan att jag minns det själv. Å andra sidan, jag minns inte allt av mina drömmar. När jag är i drömmen så vet, ser jag och känner allt - och när jag sedan vaknar så händer det att jag är medveten om detta de första sekundrarna, under själva resan från drömvärlden tillbaks till vardagsverkligheten, och sedan när jag är helt i vardagsverkligheten så är mina upplevelser i drömvärlden glömd.
Men ibland kommer jag ihåg min resa i drömvärlden och jag tror jag kommer ihåg när det är viktigt för mig att komma ihåg det.
Det är i drömvärlden jag hämtar inspiration och kraft. I drömvärlden har jag total frihet att vara mig och göra precis vad jag vill. Det jag gör i drömvärlden har också sina konsekvenser, som i vardagsverkligheten, men jag upplever drömvärlden som icke-dömande. Det är ett varande i nuet och ett följande av det som är.
Drömvärlden har olika nivåer. I tidigare kulturer, där man levde närmare naturen och drömmarna var viktigare, så talar man om undervärlden och övervärlden. Undervärlden är där vi är när vi drömmer våra mardrömmar. Här finns vår rädsla, ångest och här möter vi våra skuggsidor. Här finns väsen, som kan kallas demoner, som lever på vårt inre mörker.
I undervärlden kan vi också hämta kraft och inspiration, genom att bli vän med vårt inre mörker och frigöra vår rädsla och ångest. Jag tror att det är den utmaningen som undervärlden erbjuder oss.
Vi lever i en dualistisk verklighet, så undervärlden har också en motsats. En värld av skönhet, änglar och ljus och skratt och glitter och vackra kristaller. Ja så upplever jag den.
Det händer även att jag vandrar i ett mellanting, som att gränsen mellan dessa drömvärldar är flytande och inte absolut. Jag upplever ibland även gränsen mellan drömvärlden och vardagsverkligheten som flytande, men på ett annat sätt. Som att min kropp och förnimmelser från kroppens upplevelseorgan är i min vardagsverklighet, samtidigt som mitt sinne kan flyta in i drömvärlden. Jag upplever detta särskilt i djup meditation, där jag kan uppleva mig i två världar samtidigt som en dubbel-upplevelse inom mig.
Ännu djupare finns trancetillståndet. Det är på många sätt att drömma, men ändå mer vaket. Där kan en hel värld öppna sig. Äldre kulturers medicinmän och -kvinnor, använde det för att resa med sina själar för att rensa energier och hitta kraft och förlösning för klientens sjukdomar. I de äldre kulturerna så hade man synsättet att kroppens fysiska sjukdomar var kopplat till själens energier. Allt sågs som energi, energi var allt som fanns.
Även idag säger vetenskapen att allting är energi, men interaktionen mellan energierna är vad som skiljer dagens vetenskap från äldre kulturer. Dagens vetenskap ser mer till biologiska, mekanistiska processer där själen och medvetandets energi inte får utrymme.
Det är intressant att spjutspetsen, den allra senaste forskningen, inom vetenskapen allt mer börjar anamma äldre kulturers synsätt på energier. I den senaste nevrologiska forskningen ges hjärtats medvetande stor betydelse, det fungerar som en liten hjärna. Hjärtat är mer än en pump för blodomloppet, det är ett känsloorgan som är det första som reagerar på händelser omkring oss.
Jag tror att våra resor i drömvärlden utvecklar vårt hjärta.
Jag hälsar det heliga i dig!
Raphael Mabo
Zen-coach och drömresenär.
