I min vardag förekommer det att jag möter människor med rädslor och en av dessa rädslor handlar om rädslan för att inte känna. Det förekommer ett missförstånd som säger att när vi upphör med att värdera våra känslor, så upphör vi att känna något alls och resultatet blir att vi blir likgiltiga.
Mitt svar på detta är - När vi sätter tankar och ord på känslor, när vi värderar och bedömer, definierar och skapar strukturer för känslor som är "bra" respektive "dåliga", så intellektualiserar vi känslorna. Vi skapar tankar om känslorna och därmed i praktiken fjärmar oss från känslorna. Vi skapar en intellektuell distans till känslorna vilket gör att de känslor som händer i kroppen inte får utrymme att hända fritt.
Att intellektualisera känslor är som att "lägga locket på", vilket kan yttra sig i kraftiga, destruktiva, känsloreaktioner. För känslor som inte har fått komma fritt, sparas undan och kan komma fram oväntat, plötsligt och destruktivt vid annat tillfälle. Inga känslor försvinner ju, om de inte har fått verka ut först.
När vi kan betrakta våra känslor - utan att värdera och döma dem, utan att dela in dem i "bra" respektive "dåligt", då ger vi känslorna chansen att uttrycka sig, att vara, som de är. Och när de får chansen att uttrycka sig så släpper de och ger utrymme för nya känslor.
När vi kan betrakta känslorna istället för att intellektualisera dem - så tillåter vi känslor att komma och gå, utan att de fastnar i våra kroppar. Känslor är lika naturligt för kroppen som att andas. Vi har känslor i kroppen, det är en kroppslig funktion. Men om vi intellektualiserar känslorna, skapar tankar om dem, så hindrar vi känslorna och därmed skapar vi ett filter till dem och just därför händer det att vi fastnar i dem. Vi fastnar i sorgen, ilskan, depressionen och problemet. Vi förstärker fastnandet när vi skapar tankar om känslorna, när vi tycker något om dem. Om vi ser våra känslor som ett problem, så blir de ju också ett problem. Vi skapar vår egen verklighet, det vi ger energi till är det som också händer.
När vi kan träda ur hjärnan för att istället neutralt betrakta känslorna, se känslorna, så kan vi låta känslorna komma och gå. I detta skapas ett naturligt flöde av känslor, av upplevelse, och vi får även mer livskraft. Känslor som har fastnat i kroppen orsakar blockerad energi och därmed kan utvecklas till sjukdomar.
När vi släpper hjärnans filter om verkligheten, så kan vi uppleva ännu mer av verkligheten. Detta är motsatsen till likgiltighet. Detta innebär mer liv, mer närvaro, som att vakna upp ur en dröm. Våra sinnesupplevelser förstärks, när det inte längre finns ett intellektuellt filter som dömer och analyserar. Vi kan se mer, höra mer, känna mer i kroppen. Ljuden blir tydligare, färgerna starkare, varje fysisk beröring kan upplevas så magiskt berörande. Livet blir tydligare, det blir mer liv - utifrån en grundkänsla av frid och fred med sig själv, en känsla av kärlek till allt och alla. Inte kärleken som är medlidande och dömande, inte en kravfylld och egoistisk begränsande kärlek. En kärlek som är osjälvisk och medkännande, öppen och fri.
Jag hälsar det heliga i dig!
Raphael Mabo
www.raphaelmabo.se raphaelmabo.wordpress.com mactuellt.blogspot.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar