Raphael Mabo - reflektioner: maj 2011

lördag 21 maj 2011

Raphael Mabo : webb prov

Raphael Mabo : Zen och din längtan

Vad känner du i hjärtat just nu?
Vad pågår inom dig, just nu?

Att stanna upp och reflektera, titta på sig själv för en stund, gör att vi blir medvetna om nuet - om det som är, just nu. Att ta några andetag och reflektera över sinnena, dina sinnen. Vad är det du ser, vad är det du hör, vad är det du känner? Kanske finns det en doft? En smak? Vad är det för rörelse inuti dig?

Uppmärksamma allt deta och fråga dig själv - vem är det som uppmärksammar? Vem är det som betraktar?

Detta är en övning i Zen. Zen är japanska för "meditation". Meditation enligt Zen är närvaro i nuet, närvaro med det som är. För att få en djupare upplevelse av livet, djupare förståelse och djupare insikt.

När vi når mer av det som finns just nu, så når vi oss själva på ett djupare plan och vi kan även få en upplevelse av det som är bortom oss själva, eller egentligen - bortom vårt jag. I det finns en enhet med allt.

Jag hälsar det heliga i dig!
Raphael Mabo
www.raphaelmabo.se raphaelmabo.wordpress.com mactuellt.blogspot.com

Raphael Mabo : Lev mer genom att släppa

I min vardag förekommer det att jag möter människor med rädslor och en av dessa rädslor handlar om rädslan för att inte känna. Det förekommer ett missförstånd som säger att när vi upphör med att värdera våra känslor, så upphör vi att känna något alls och resultatet blir att vi blir likgiltiga.

Mitt svar på detta är - När vi sätter tankar och ord på känslor, när vi värderar och bedömer, definierar och skapar strukturer för känslor som är "bra" respektive "dåliga", så intellektualiserar vi känslorna. Vi skapar tankar om känslorna och därmed i praktiken fjärmar oss från känslorna. Vi skapar en intellektuell distans till känslorna vilket gör att de känslor som händer i kroppen inte får utrymme att hända fritt.

Att intellektualisera känslor är som att "lägga locket på", vilket kan yttra sig i kraftiga, destruktiva, känsloreaktioner. För känslor som inte har fått komma fritt, sparas undan och kan komma fram oväntat, plötsligt och destruktivt vid annat tillfälle. Inga känslor försvinner ju, om de inte har fått verka ut först.

När vi kan betrakta våra känslor - utan att värdera och döma dem, utan att dela in dem i "bra" respektive "dåligt", då ger vi känslorna chansen att uttrycka sig, att vara, som de är. Och när de får chansen att uttrycka sig så släpper de och ger utrymme för nya känslor.

När vi kan betrakta känslorna istället för att intellektualisera dem - så tillåter vi känslor att komma och gå, utan att de fastnar i våra kroppar. Känslor är lika naturligt för kroppen som att andas. Vi har känslor i kroppen, det är en kroppslig funktion. Men om vi intellektualiserar känslorna, skapar tankar om dem, så hindrar vi känslorna och därmed skapar vi ett filter till dem och just därför händer det att vi fastnar i dem. Vi fastnar i sorgen, ilskan, depressionen och problemet. Vi förstärker fastnandet när vi skapar tankar om känslorna, när vi tycker något om dem. Om vi ser våra känslor som ett problem, så blir de ju också ett problem. Vi skapar vår egen verklighet, det vi ger energi till är det som också händer.

När vi kan träda ur hjärnan för att istället neutralt betrakta känslorna, se känslorna, så kan vi låta känslorna komma och gå. I detta skapas ett naturligt flöde av känslor, av upplevelse, och vi får även mer livskraft. Känslor som har fastnat i kroppen orsakar blockerad energi och därmed kan utvecklas till sjukdomar.

När vi släpper hjärnans filter om verkligheten, så kan vi uppleva ännu mer av verkligheten. Detta är motsatsen till likgiltighet. Detta innebär mer liv, mer närvaro, som att vakna upp ur en dröm. Våra sinnesupplevelser förstärks, när det inte längre finns ett intellektuellt filter som dömer och analyserar. Vi kan se mer, höra mer, känna mer i kroppen. Ljuden blir tydligare, färgerna starkare, varje fysisk beröring kan upplevas så magiskt berörande. Livet blir tydligare, det blir mer liv - utifrån en grundkänsla av frid och fred med sig själv, en känsla av kärlek till allt och alla. Inte kärleken som är medlidande och dömande, inte en kravfylld och egoistisk begränsande kärlek. En kärlek som är osjälvisk och medkännande, öppen och fri.

Jag hälsar det heliga i dig!
Raphael Mabo
www.raphaelmabo.se raphaelmabo.wordpress.com mactuellt.blogspot.com

Raphael Mabo : Är dina tankars berättelse = sanning?

Många människor - jag har också gjort det själv - säger att det egna måendet beror på andra. Vi lägger alltså ut ansvaret för vårt eget mående på andra.

Det kan vara vännen som inte ringde när han/hon skulle, det kan vara att vännen inte uppmärksammade nya frisyren/nya tröjan/nya bil, det kan vara att vi säger ”Jag älskar dig” och vännen inte svarar det tillbaks, det kan vara att chefen inte gav löneförhöjning, det kan vara att en diskussionspartner inte bemötte argumenten eller till och med inte verkade lyssna alls, det kan vara expediten i affären som vi upplevde som nonchalant och ointresserad - och så vidare och så vidare.

Dessa saker orsaker sorg, irritation, ledsamhet, sårade känslor, kanske till och med ilska och frustration. Kanske till och med att vi känner oss svikna, oälskade, att vi inte blir sedda, att vi inte duger, inte är bra nog, och världen är dum och fel mot oss.

Följdtankar till detta är att världen skulle vara mycket bättre om person X gjorde si, tänkte så, sa en viss sak, gav en viss sak och så vidare, istället för att bete sig på ett sätt som skapar irritation, sorg, etc.

Här är massa tankar igång. När vi möter andra människor så kan det hända att tankarna spinner på för fullt. Vad tänker han/hon om mig? Ser de mig? Ser de mig inte? Vad kan jag göra för att bli sedd? De älskar mig inte, de hälsade inte ens, de sa inte hej så vi är inte vänner längre och så vidare.

Kan vi verkligen veta varför andra människor gör som de gör? Kan vi verkligen veta vad de tänker och känner? Kan vi se in i dem? Visst kan vi få en känsla av dem, men kan vi verkligen veta att det vi tror om dem är sant och riktigt? Det motiv vi tror är skälet till att de gör si eller så, är det verkligen det som är sant?

Kan detta i själva verket vara något som vi själva tror och hittar på, att det är våra tankar som skapar detta? Och om det skulle vara så att det är vi som tror saker om människorna omkring oss, vad skulle hända om vi - för en stund - lekte med känslan att vi faktiskt inte vet?

Låt oss ta en situation med andra människor, där det finns en upplevelse av att vara ledsen, sårad, sviken, irriterad, inte vara sedd, inte vara bekräftad, inte vara älskad - och liknande.

Vad är det vi tänker i den här situationen, hur tolkar vi omgivningen? Vad är det för tankar som uppstår inom oss? Och vad är det för känslor som uppstår i oss genom dessa tankar?

Efter att ha tänkt och känt in på detta en stund, föreställ dig samma situation med samma människor, men att du inte har de tankarna längre. Dessa tankar om ledsen, sårad, sviken, inte vara sedd, inte vara älskad och så vidare. Hur skulle det kännas när du möter denna människa eller dessa människor, utan dina tankar och tolkningar om hur och varför de gör, är och beter sig? Hur skulle du må utan tankarna om vara sårad, sviken, inte älskad och liknande?

Om du inte tänker dessa tankar, skulle det innebära en förändring av ditt eget beteende, din egen känsla? Kanske omvärlden då skulle ge annan respons?

Det finns en kvinna i USA som har skrivit flera böcker om just detta ämne - tankarna vi tänker om andra och om oss själva och hur det påverkar våra känslor. En kvinna som även har utarbetat en metod för att arbeta med sina egna tankar och känslor för att nå den frid, kärlek och livsglädje som alltid finns inom oss - men som kan vara gömd bakom illusioner av tankar.

Hon heter Byron Katie (egentligen Byron Kathleen Mitchell, men Kathleen blev Katie) och hennes metod heter The Work - eller Undersökningen på svenska.

Jag använder hennes metod själv sedan flera år tillbaks, det hjälper mig att se vad som verkligen är sant om tankar och känslor i livets olika situationer. Ibland använder jag det också i mina sessioner där jag möter klienter.

Det synsätt som är grunden i The Work - alltså att våra tankar skapar våra känslor och världen omkring oss speglar oss själva - finns i olika alternativterapeutiska traditioner och även livsfilosofier och meditationstraditioner. Som med allt här i världen - inget är egentligen nytt under solen, men ur denna grundsyn har hon skapat en praktisk och enkel metod som alla kan använda i sin egen vardag.

Jag hälsar det heliga i dig!
Raphael Mabo
www.raphaelmabo.se raphaelmabo.wordpress.com mactuellt.blogspot.com

Raphael Mabo : Det du har omkring speglar dig

När jag söker kärlek utanför mig, när jag saknar Kärleken i mitt liv, så är detta en signal till mig om att det är min egen kärlek jag saknar - att jag inte ger tillräckligt till mig själv. Det är även påminnelse till mig att vända min blick/uppmärksamhet inåt och fylla upp mig så att jag kan stråla av kärlek.

Om jag inte ens själv kan älska mig helt och fullt, hur ska då någon annan kunna göra det? De människor vi har omkring oss speglar oss, berättar för oss var vi befinner oss, vad vi känner och de hjälper oss söka efter det som är verkligen sant.

Kärlek är en naturlig känsla av medveten närvaro i omtanke, lycka och tillförsikt. Kärleken är livskraften i alla oss, därför kan vi inte förlora den. Vi kan vara mer eller mindre medveten om kärleken, men vi kan aldrig förlora den.

När vi slutar bråka med verkligheten och världen omkring oss, när vi slutar tycka att personen x ska göra si eller så för annars är det inte kärlek, då kan vi sluta fred med oss själva och i detta känna frid. En frid som är närvaro med kärleken, närvaro med livskraften - det är att leva mer, leva i sanning, se och uppleva mer av verkligheten.

Detta har i sig inget med partnerskap att göra. Oavsett om vi har en partner eller inte, så kan vi vara i kärlek till oss själva. Är vi i kärlek till oss själva kommer omgivningen att spegla detta och vi får kärlek av omgivningen när vi också ger till oss själva. När vi är i kärlek till oss själva, när vi känner det som verkligen är sant, så kan vi också stå i kärleken tillsammans med andra människor. Våra handlingar blir kärlek, osjälvisk kärlek istället för en kärlek som kräver, kväver och söker ständig bekräftelse. Istället för att göra för andra för att de ska ge ett visst gensvar, kan vi göra för dem därför att vi älskar oss själva och därmed även dem.

När vi står i kärlek så kan vi inte låta bli att sprida ut denna kärlek omkring oss - utan krav på ett specifikt svar, utan en begäran om bekräftelse. Det är när vi söker respons på det vi gör och ger, och blir sårade/besvikna om den responsen inte kommer på det sätt som vi vill, som vi inte står i kärleken. Det är inte andra som sårar, det är vi som sårar oss själva genom våra egna tankar om att vi förväntar oss en viss respons.

Jag hälsar det heliga i dig!
Raphael Mabo
www.raphaelmabo.se raphaelmabo.wordpress.com mactuellt.blogspot.com

Raphael Mabo : Vårt undermedvetna är nyckeln

När vi reser genom livet så sänder vi hela tiden ut signaler, vi kommunicerar och interagerar med världen på många olika plan samtidigt. Mycket av detta sker omedvetet och undermedvetet. Vårt sinne kan delas upp i tre plan - övermedvetet eller högre jag, medvetet och undermedvetet.

I vårt övermedvetna eller högre jag, så finns kontakten med vår själs högre aspekter, detta innebär kontakten med universum, visdom och livets oändlighet. I det medvetna finns våra tankar och sinnesintryck av världen som vi upplever den. I det omedvetna finns energier och mönster till berättelser om oss själva och livet som har skapats genom vår vandring i detta och i tidigare liv.

Smärtor och problem som händer oss genom livet skapar avtryck i det undermedvetna, avtryck som påverkar vårt agerande, vår kropps rörelse i den fysiska världen, våra tankar och känslor, och energier som vi sänder ut till andra människor. Andra speglar inte bara våra medvetna energier, utan även våra omedvetna - det som är dolt för oss själva.

Vårt undermedvetna kan skapa sjukdomar och problem för oss, för att visa att här finns något att bli medveten om. Genom att söka i det undermedvetna och förändra det, så kan vi förändra vår hälsa och livsupplevelse.

Varje tanke, känsla, situation, sjukdom eller problem som vi upplever - har en grund i det undermedvetna. När vi hittar den energin och formulerar den som en mening, för det blir lättare att jobba med den då, så kan vi förändra den.

Exempel:

En man upplever att människorna omkring stöter bort honom, att han inte får vara med, att han förlorar i kärlek och att han är oattraktiv som en följd av detta.

Han försöker med positiva affirmationer - meningar som upprepas om och om igen regelbundet genom dagarna - och kör ”Jag är attraktiv”, men den fungerar inte därför att han i grund och botten inte tror på det.

Vad är grunden till allt, vad ligger under tanken om att inte vara attraktiv och att vara bortstött. Är det sant att han stöter bort andra? Genom inre undersökning, upptäcker han att grunden är att när han föddes så formades en energi - en tanke - inom honom om att inte vara välkommen. Denna tanke blev det som skapade hans liv. I praktiken stötte han bort andra, därför att han - undermedvetet och omedvetet - sände ut energin av att han inte är välkommen och då blev han inte välkommen heller.

Han visste inte om detta, därför att det låg undermedvetet. Det påverkade hela hans rörelsemönster och uttryck i ansikte och kropp, som andra människor reagerade på. Berättelsen i hans undermedvetna gjorde honom oattraktiv för andra.

När han hittade grundorsaken - berättelsen om att inte vara välkommen - så var det möjligt att förändra programmeringen i det undermedvetna. Från att inte vara välkommen till att vara välkommen. När vi går genom livet utifrån att vara välkommen så känner sig andra människor också välkomna och inkluderade, och härigenom drar vi till oss människor och blir inkluderade och delaktiga.

Det själviska jaget, som bor i hjärnan, har en tendens att vara skeptisk och vilja ändra tillbaks till som det var innan. Att regelbundet köra ”Jag är välkommen”, gå in i den energin, meditera, vara i den, leka i den, visualisera den, känna den, tro på den - hjälper sinnet och kroppen att vänja sig vid det nya tillståndet, och förankra känslan av just att vara välkommen.

Jag hälsar det heliga i dig!

Raphael Mabo

www.raphaelmabo.se mactuellt.blogspot.com raphaelmabo.wordpress.com

Raphael Mabo : Förlåt för din egen skull

När man läser tidningar, ser television och lyssnar på radio så blir en bild alltmer tydligt - nämligen att det är ute att förlåta och inne att möta hårt mot hårt. Det finns hos ungdomar som vill ta hämnd till vuxna i alla åldrar. Genom detta så blir samhället allt hårdare.

Att förlåta har fått betydelsen att säga att något är rätt, att förlåta har blivit samma sak som att godkänna. Synen i samhället är att förlåta är att godkänna det som hänt.

Men, ordets ursprungsbetydelse är att "släppa taget". I detta finns varken ett godkännande eller ett fördömande. Att släppa taget är ett neutralt handlande som handlar om att släppa energin om det som hände och att gå vidare.

Det finns en klassisk zen-berättelse, ja kanske en av de mest kända. Det handlar om två munkar som är på vandring till ett kloster. På vägen möter de en kvinna som behöver komma till andra sidan stigen, men stigen är lerig efter allt regn och om hon går över så blir hennes kläder leriga. En av munkarna kliver fram och bär henne över.

Efter några timmars promenad så kan den ena munken inte hålla sig längre, utan han säger - "Hur kunde du bära kvinnan? Du vet att vi inte får göra sånt". Den andra munken svarade lugnt - "Jag lämnade kvinnan för flera timmar sen. Bär du på henne fortfarande?".

När vi släpper taget så kan vi gå vidare och ge vår kraft till vårt liv, istället för att ge av vår energi till en händelse som hände och på ett plan fortfarande händer om och om igen eftersom vi ger energi till det. Att hålla kvar, är i praktiken att slå på sig själv och det är självdestruktivt.

Ungdomar i dag behöver lära sig att släppa taget och gå vidare.

Via mediasamhället - filmer, serier och annan media - så får de bilden att hämnd är bra, för så gör man på film. Genom detta så mår de bara sämre och sämre. De döljer sin känslomässiga smärta genom en falsk yta.

Släppa taget - förlåta - gör vi för vår egen skull, så att vi kan samla energin i oss och gå vidare med livet.

Jag hälsar det heliga i dig!

Raphael Mabo

http://www.raphaelmabo.se mactuellt.blogspot.com raphaelmabo.wordpress.com