lördag 21 maj 2011

Raphael Mabo : Förlåt för din egen skull

När man läser tidningar, ser television och lyssnar på radio så blir en bild alltmer tydligt - nämligen att det är ute att förlåta och inne att möta hårt mot hårt. Det finns hos ungdomar som vill ta hämnd till vuxna i alla åldrar. Genom detta så blir samhället allt hårdare.

Att förlåta har fått betydelsen att säga att något är rätt, att förlåta har blivit samma sak som att godkänna. Synen i samhället är att förlåta är att godkänna det som hänt.

Men, ordets ursprungsbetydelse är att "släppa taget". I detta finns varken ett godkännande eller ett fördömande. Att släppa taget är ett neutralt handlande som handlar om att släppa energin om det som hände och att gå vidare.

Det finns en klassisk zen-berättelse, ja kanske en av de mest kända. Det handlar om två munkar som är på vandring till ett kloster. På vägen möter de en kvinna som behöver komma till andra sidan stigen, men stigen är lerig efter allt regn och om hon går över så blir hennes kläder leriga. En av munkarna kliver fram och bär henne över.

Efter några timmars promenad så kan den ena munken inte hålla sig längre, utan han säger - "Hur kunde du bära kvinnan? Du vet att vi inte får göra sånt". Den andra munken svarade lugnt - "Jag lämnade kvinnan för flera timmar sen. Bär du på henne fortfarande?".

När vi släpper taget så kan vi gå vidare och ge vår kraft till vårt liv, istället för att ge av vår energi till en händelse som hände och på ett plan fortfarande händer om och om igen eftersom vi ger energi till det. Att hålla kvar, är i praktiken att slå på sig själv och det är självdestruktivt.

Ungdomar i dag behöver lära sig att släppa taget och gå vidare.
Via mediasamhället - filmer, serier och annan media - så får de bilden att hämnd är bra, för så gör man på film. Genom detta så mår de bara sämre och sämre. De döljer sin känslomässiga smärta genom en falsk yta.

Släppa taget - förlåta - gör vi för vår egen skull, så att vi kan samla energin i oss och gå vidare med livet.

Jag hälsar det heliga i dig!
Raphael Mabo

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar