”Brukspatron Adamsson” av Waldenström, är en allegori som utkom första gången 1862 som följetong i tidningen Stadsmissionären. Jag har läst den tionde upplagan, utgiven 1962. Waldenström var en bildad man som efter avslutade studier på högre läroverk, blev inspirerad av nya religiösa vindar och under en predikan inför badgäster i Sundsvall föddes idén till berättelsen.
Detta är en historia om en rik mans fall och uppgång. Brukspatron Adamsson har en hustru, som har en egen syförening, och han har två söner. Han är en gudsfruktig man som ”med en aldrig tröttnande iver vårdade sig Adamsson om de sjuka och fattiga. Aldrig var någon så nitisk att besöka armodets och eländets kyrkor som han” (Waldenström 1962, 18). Dock finns det något som beslöjar det hela. Som mor Enfaldig yttrar sig: ”Det står inte så väl till, som patron tror. Patron är falsk i anden. Med alla sina goda gärningar försöker patron bara att komma undan den sorgliga upptäckten, att det inte är rätt beställt med patron” (Waldenström 1962, 19).
Det som nu händer i berättelsen, det är att konung Justus Allsvåldig skickar Moses till att driva in Adamssons skulder. Ja, det vill sig inget bättre det än att Adamsson tvingas sälja sitt gods och sitt bruk och blir satt i fängelse ty han har inte haft ordning på sin egen ekonomi. Han var frikostig och generös mot andra men såg inte till sig själv. Adamsson ägnade sig åt andras utveckling, men inte sin egen. Brukspatron vill så gärna vara andra till lags, men det blir som skådebröd för att han ska se sig själv omnämnas i tidningen och att andra ska gilla honom.
Det som räddar honom är staden Evangelium och där får han en ny syn på tron. Så nog kan en enkel läsare som jag även förstå se att häri ligger en kritik mot den traditionella kyrkan vid den tiden. Waldenström vill visa på en annan väg, och man kan tolka honom som menande att den traditionella protestantiska kyrkan vid den tiden ledde till en väg som var falsk.
Väckelserörelsen på frammarsch
Waldenströms berättelse utkom i en tid då kristendomen i landet utvecklades och väckelserörelsen var på frammarsch med sin betoning på den personliga väckelsen. Verket ”Brukspatron Adamsson” illustrerar en personlig väckelse och är därför ett verk som ligger i linje med väckelserörelsen idétradition.
Läskunnigheten var på uppgång och intresset för tidskrifter var stort, med flera religiöst inriktade tidskrifter. Ett exempel är den engelske metodisten George Scott som startade tidningen Pietisten 1842 (Lindström 1997, 27) där C O Rosenius blev redaktör och som senare ersattes av Waldenström. Väckelserörelsen folk kom att kallas för ”läsare”, vilket enligt Lindström, underströk litteraturens stora betydelse. Dessa tidningar och tidskrifters roll var att förmedla rörelsernas självbild och självuppfattning (Lindström 1997, 28). Denna litteratur uppmuntrade till diskussion och samtal. Det var i detta tidevarv som Waldenström publicerade sin berättelse. Waldenströms historia låg tydligen rätt i tiden då det blev en stor framgång och han mottog både ros och ris. Han utvecklade berättelsen och omarbetade den till en bok och genom de många upplagorna så har han utvecklat den vidare för att spegla och ingjuta ny inspiration till väckelserörelsens diskussion och utveckling. Det var en bok som utvecklades genom de diskussioner som följdes i dess spår. (Lindström 1997, 55). Ja, jag ser absolut att man kan se den som ett viktigt dokument i förståelsen för den kyrkohistoriska utvecklingen, men däremot är det ingen faktakälla då den mer har varit diskussionsunderlag för att driva utvecklingen framåt än att vara en dokumentär om sin samtid.
Men, den speglade även Waldenströms egen religiösa utveckling. Han inspirerades av C O Rosenius och när han skrev brukspatronen så ”var han en övertygad och hängiven nyevangelist, som i allegorin sammanfattade sin kristendomskonception” (Lindström 1997, 54). Jag menar att Waldenströms egen uppväckelse är hans inspiration för sin berättelse, han vill dela med sig av sin förståelse, sina tankar och han vill föra en diskussion.
Berättar om sin tid
Kan man säga att Waldenströms bok visar på attityder och åsikter och stämningar från sin samtid, som jag enligt Bexells text tolkar som central frågeställning för kyrkohistorisk forskning? Jag får det intrycket ja. Karaktärerna berättelsen för en dialog med varandra som illustrerar olika trosuppfattningar och argumentation, och Adamsson utmanas av sin omgivning, han blir kritiserad och ställd till svars; när han faller och blir skuldsatt och får en ny tro så vänder sig hans tidigare umgänge och vänner sig emot honom. Jag menar att detta visar på Waldenströms förståelse för att alla inte okritiskt tog till sig väckelserörelsens tankevärld. Waldenström själv erfor något liknande genom att hans familj vände sig emot honom när han valde sin nya religiösa inriktning och hans far avsade sig sitt faderskap, om än tillfälligt men det torde ändå ha satt djupa spår i Waldenströms inre värld. Jag tror att man även kan se detta verk som en form av självterapi för Waldenström, att han riktar sig lika mycket till sin publik som till sig själv, där han övertygar om vägen, nåden och välsignelsen, som tillgänglig för alla. Som en tröst i en svår omvärld.
Karaktärerna i berättelsen rör sig i en miljö hämtad från sin samtid, det är ingen science fiction eller en förhistorisk fantasy, utan de rör sig under senare halvan av 1800-talet som är samma tid då boken skrevs, och illustrationerna av Jenny Nyström visar en samtid.
Jag ser boken som ett intressant tidsdokument som är viktigt i vår förståelse av religionens utveckling och samhällets utveckling i Sverige. Under 1800-talet skedde samhälleliga förändringar med både religiös förändring och industrisamhällets framväxt.
Raphael Mabo
Referenser
Bexell, Oloph, ”Kyrkohistoria och skönlitteratur”, 2012, Uppsala universitet
Lindström, Harry, ”I livsfrågornas spänningsfält”, 1997, Verbum förlag, Stockholm
Waldenström, P, ”Brukspatron Adamsson. Eller var bor du?”, 1962, Missionsförbundets förlag, Falköping
---
Raphael Mabo
Filosofie kandidat etnologi och idéhistoria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar